Det är en vanlig onsdag och jag sitter kvar i ett klassrum och pluggar inför ett kommande prov. Efter ett tag kommer min lärare in för att titta till något, men av någon anledning stannar han upp och vi börjar prata. Samtalet börjar med de vanliga “efter studenten-planerna” men glider sedan mer och mer in på tro. Försynt och respektfullt, men med en genomträngande nyfikenhet diskuterar vi syn på människan, skapelsen, livet efter döden och allt däremellan. När vi behöver flytta på oss för att ge plats åt en ny klass har det gått en och en halv timme medan vi pratat om livets djupa frågor. Jag går vidare, men samtalet bär jag med mig och det har sedan dess dykt upp i mitt huvud gång på gång. Jag tror att Gud ledde mig till en situation där jag fick vittna om Jesus, inte bara för min lärare, utan minst lika mycket för mig själv. Jag fick berätta för mig själv vad det är jag tror på, förklara hur jag resonerar och att det är rimligt att det jag tror på är sant. Gud ledde mig in i ett samtal som fick stärka min tro, på en plats där jag minst anade det.

Foto: Fa Barboza, Unsplash
DELA
Föregående artikelHjärtat är mötesplatsen
Nästa artikelLove is blind