Eftersom jag tog studenten i våras har det senaste året inneburit en hel del tankar om framtiden.
I november förra året var jag och mönstrade till värnplikt. Jag gjorde mitt bästa och jag blev godkänd på testerna. Dagen slutade dock i en stor besvikelse. Jag blev inskriven på elva månaders värnplikt istället för nio, som jag var helt inställd på. Det innebar att jag skulle rycka in mitt i sommaren och det kändes inte alls bra, men det var omöjligt att påverka beslutet.
Det som tidigare känts helt omöjligt att ändra på hade löst sig
En dag i våras fick jag ett meddelande om att min utbildning kortats ner till nio månader. Det som tidigare känts helt omöjligt att ändra på hade löst sig. Jag förstod att jag inte varit ensam i detta. Jag hade bett över det, men jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av Gud. Jag hade i princip gett upp, men det hade inte Gud. Han visade mig att ingenting är omöjligt för honom.
Nu i efterhand har jag även fått reda på att en vän hade bett väldigt mycket över beslutet. Jag lyckades dessutom få sommarjobb med kort varsel. Jag tror verkligen att Gud hade gjort upp en plan för min sommar och det kommande året.
