Men först lite fakta.

En straffande Gud
Martin Luther föds i Eisleben 1483. Som ung läser han juridik men under ett svårt åskväder lovar han helgonet Anna att bli munk. I klostret kommer tvivlen: hur ska han kunna förtjäna Guds nåd? Han fastar, ber och späker sig för att blidka Gud. I efterhand konstaterar han att om han hade fått fortsätta hade han antagligen tagit död på sig själv i klostret.
Många på 1500-talet tänker sig Gud som en straffande Gud. Vi måste bättra oss men troligen blir vi inte rena från synden i detta liv. Därför måste vi renas i skärselden efter döden innan vi kan möta Gud. Kyrkan drar nytta av människors rädsla. Man börjar sälja något som kallas avlatsbrev. När man köper ett avlatsbrev förkortar man tiden i skärselden. Försäljningen blir en stor succé.

Upptäckten
Martin är mycket begåvad och snart är han professor i bibelvetenskap vid universitetet. Det är under sina studier av Bibeln som Martin gör en upptäckt: han behöver inte leva upp till Guds krav! Gud kräver inte av oss att vi först ska bli rättfärdiga innan han benådar oss! Tvärtom, han gör oss rättfärdiga genom tron, inte genom gärningar.
Detta revolutionerar Martins liv. Han får frid med Gud och börjar undervisa om sin upptäckt vid universitetet. Samtidigt börjar han kritisera kyrkan: förlåtelsen är ju gratis, då ska man inte sälja avlatsbrev!
Detta uppskattas inte av kyrkans ledare och Martin Luther blir så småningom utesluten ur kyrkan och fredlös. Som tur är har han vänner som skyddar honom och den lutherska tron sprider sig – en mycket spännande historia som innehåller både kidnappningar, krig, intriger och kärlek. Men det har vi inte har plats att berätta om här...

Ett gott samvete
När man läser om Martin Luther så möter man knappast en butter tråkmåns, tvärtom. Han älskade musik och skrev sånger med populära melodier som vanliga människor kunde sjunga med i.
Vi vet också att Luther hade en stor portion humor. Han bjöd ofta hem vänner och många av skämten kring borden finns nerskrivna. Så Luther tycks ha varit allt annat än butter.
Framför allt var Martin Luther en mycket modig man som var beredd att dö för Jesus! Och när det gäller det där med dåligt samvete så vill jag påstå att det är precis tvärtom: Martin Luther visar oss hur vi kan slippa att ha dåligt samvete, eftersom Jesus har dött för oss!

Så kanske det är dags att låta evangelisk-luthersk stå för något positivt: levnadsglädje, Jesusmod och ett gott samvete!

Till startsidan