Även om alla människor upplever vrede någon gång är det svårt att definiera denna känsla. Det kan handla om allt från lite irritation till ett riktigt raseriutbrott. Man kan säga att det är en fientlig reaktion som blir till obehag, antingen för en själv eller för någon annan.

Ett bibelord som är centralt när det gäller vrede är Ef 4:26–27. När man läser verserna i grundtexten finns det fyra befallningar: 1. Var arg. 2. Synda inte. 3. Låt inte solen gå ner över din vrede (som handlar om hur vi hanterar våra känslor). 4. Ge inte djävulen något tillfälle att förstöra ditt liv och dina relationer. Det är denna text som är utgångspunkten för det här bibelstudiet.

En del av oss har vuxit upp i ett hem eller ett kristet sammanhang där vi har lärt oss att vi inte får vara arga. Om vi blir arga ändå har vi syndat. För andra har det varit fritt fram att visa starka känslor. Det kan också hända att vi någon gång gått över gränsen och kränkt någon annan när vi varit arga. Kanske är så att vi inte längre vågar visa att vi är arga.

Men ovanstående bibelord gör det klart för oss att det inte bara är tillåtet utan också nödvändigt att ibland vara arg. Gud har skapat oss med en förmåga att känna vrede. När den känslan visar sig så är det i grund och botten en okej känsla. Den känslan är inte heller främmande för Gud. Faktum är att det står mer om Guds vrede i Bibeln än om Guds kärlek. Jesus själv blev väldigt arg vid olika tillfällen (se till exempel Joh 2:13–17). Vi kan därför dra slutsatsen att det inte är en synd att bli arg. Men vi kan också gå ett steg längre och säga att vi har syndat om vi inte någon gång blir arga, eftersom det är en befallning i Guds ord. Men när ska vi då vara arga?

Det står i Ef 4:25 att vi ska lägga bort lögnen och tala sanning med varandra eftersom vi tillhör varandra. När vi inte talar sanning bryter vi mot Guds ord och hans vilja. När vi inte talar sanning är det en handling som drabbar vår enhet och vår gemenskap med varandra. När det händer något som är synd, fel, orättvist, osunt och destruktivt – då är vår vrede berättigad. Ett annat sätt att uttrycka det är att det finns rättfärdig eller helig vrede.

Helig vrede handlar om att avsky synden. Ibland lägger vi märke till så mycket synd runt omkring oss att vi blir arga på Gud: ”Ser du inte detta? Varför gör du inte något åt det?” Eller när vi själva drabbas av andras destruktiva beteende börjar vi anklaga Gud: ”Varför lät du detta hända? Varför grep du inte in?”

För ett par år sedan blev jag tillfrågad att predika på begravningsgudstjänsten för en ung man som hade skjutits ihjäl på öppen gata tre veckor efter sitt eget bröllop. Hans änka uttryckte det så här: ”Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som de senaste tre veckorna. Varför har Gud tagit min man ifrån mig?” Sådana frågor är naturliga när vi ser orättvisa runt omkring oss och när vi på olika sätt blir drabbade av saker i våra liv.

Dessa frågor är inte precis nya. De dyker ofta upp i bibliska sammanhang, inte minst i Psaltaren. Till exempel: författaren till Psalm 10 börjar med denna fråga: Varför, Herre, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider? (Ps 10:1) Profeten Habackuk ställer samma sorts fråga i sitt första kapitel: Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp, utan att du hör, ropa högt till dig över våld, utan att du räddar? (Hab 1:2) Gud vill alltså att vi ska visa vår besvikelse och vrede när vi drabbas av livets orättvisor.

Det är sant att vi har total frihet att få vara arga, och inte minst på Gud. Men det står också klart i texten att vi inte får bete oss hur som helst. Vi ska vara arga men samtidigt ska vi inte synda. Var går då gränsen? När blir vår vrede orättfärdig eller ohelig? Jo, det är när vi inte hanterar vår vrede på ett sunt sätt. När vi inte behärskar vår vrede kan vi kränka andra människor med våra ord och handlingar.

Det finns en risk att vi hanterar vår vrede på ett felaktigt sätt. Dels att vi förnekar eller förtränger vår vrede, dels att vi ventilerar vår vrede och att den då går ut över andra och skadar dem. För att hantera vreden på ett sunt sätt får vi inte låta solen gå ner över vår vrede. Det innebär alltså att vi ska börja ta tag i vår vrede innan dagen är slut. Det första steget är att identifiera känslan när något har hänt oss. När vi vet att vi är arga (eller vad det än är för känsla) ska vi erkänna vår vrede (oavsett om den är rättfärdig eller orättfärdig) inför Gud och för oss själva. Det gäller att vara ärlig: ”Gud, jag känner mig arg just nu!”

Psalm 37:7–8 ger oss vidare insikt i hur vi ska hantera vår vrede: Var stilla inför Herren och vänta på Honom. Gräm dig inte över den som har framgång, över den som gör upp onda planer. Avstå från vrede och låt förbittring fara, gräm dig inte, det för bara ont med sig. När du är arg, var stilla! Vänta! Stanna upp! Rör dig inte! Vrede är en kraft som får oss att strida. Men de flesta strider är inte värda att vi engagerar oss i. Det kan finnas en längtan efter att slå eller att gå till attack eller att reagera på något annat destruktivt sätt. Men, stanna upp! Var stilla! På så vis kan vi undvika att göra saker som skadar någon annan. Tillåt dig själv att känna och uppleva den känslan. Det blir en del av bearbetningsprocessen i våra liv. Det står i Psalm 4:5 Var arg och synda inte! Tänk efter i era hjärtan under nattens vila och var stilla.

Anledningen till varför vi måste stanna upp när vi är arga är för att tänka efter. Vad vill jag innerst inne? Var finns min egen synd i detta? Hur ser jag på Gud? När vi tar tid att reflektera och meditera över våra egna liv och vem Gud är kommer vi att växa och mogna som kristna.

Djävulen får ett tillfälle att förstöra våra liv och våra relationer när vi inte hanterar våra känslor rätt. När vi är arga och inte behärskar oss, eller om vi stänger in vår vrede får det konsekvenser. Det kan bland annat leda till bitterhet, konflikter i relationer, och föra med sig andra problem som huvudvärk och mardrömmar.

Vrede är en av våra viktigaste känslor. Det gäller att hitta en balans mellan att våga visa den känslan och visa den på ett sunt sätt i relation till våra medmänniskor och till Gud. Hur står det till med vreden i ditt liv? Var ärlig mot dig själv, mot Gud och mot din medmänniska. 

Till startsidan