Har du sett på Idol någon gång? Det är TV-programmet där en jury tillsammans med TV-tittarna röstar fram nya artister. Man bedömer vem som är störst, bäst och snyggast. Till slut är det bara en kvar som får stå i strålkastarljuset och ta emot allas hyllning. Vi kanske skulle testa med en kristen idoltävling? Jag undrar hur det skulle se ut...

Redan för 2000 år sedan tävlade Jesus lärjungar om vem av dem som skulle få den bästa placeringen när Jesus kommer med sitt rike. Ettan är såklart Jesus, men plats två och tre? Hur skulle man kunna vinna den makten och statusen?

När Jesus hör lärjungarnas diskussion säger han: Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Alla nickar ivrigt instämmande och tänker: Nu ska han berätta hur vi blir härskare, kungar och idoler! Men Jesus fortsätter: Men så är det inte hos er. Lärjungarna tittar förvånat på varandra och Jesus förklarar: Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matt 20:20–28).

De fattar ingenting av vad Jesus säger. Och ännu mer förvirrade blir de på vägen därifrån. De stöter på två blinda män som ber om hjälp. Villigt frågar Jesus vad han ska göra för dem, precis som om han var deras tjänare. Märkligt.

Fötterna blir tvättade

Tiden går och det blir dags att fira påskmåltid. Jesus vet att det här är ”sista natten med gänget” och därmed sista chansen att säga det viktigaste. Det är sista gången han ser dem innan han kommer att bli fängslad och dödad.

Under några år hade han varit ”Jesus Christ Superstar” – deras högt respekterade lärare och ledare med tusentals fans som följde honom. Men nu under självaste påskmåltiden tar han av sig sin mantel och knyter en handduk runt sin höft – precis som en slav! Han tar ett tvättfat och börjar tvätta lärjungarnas fötter. När det blir Petrus tur så vägrar han bli tvättad. Aldrig någonsin! skriker han. Hur kan de andra låta detta pågå? Och hur kan Jesus förnedra sig själv på detta sätt? Det var otänkbart att en judisk man skulle tvätta någon annans fötter. Det ansågs ovärdigt – till och med om han var slav.

Jesus förklarar för Petrus att om han inte blir tvättad så kan han inte ha gemenskap med honom. Ordet gemenskap betyder i detta sammanhang ”att tillhöra” eller ”att vara arvtagare med”. Genom att tvätta dem visade Jesus att de tillhörde honom som om de vore släkt och arvtagare till samma far. Petrus förstår inte riktigt, men han vill gärna tillhöra Jesus. Därför låter han till slut Jesus tvätta hans skitiga fötter.

Efteråt frågar Jesus om de förstår vad han har gjort. De sitter som levande frågetecken. Han får därför förklara för dem att han har gett dem ett exempel och vill att de ska göra likadant. Vad menar han? Vill han att vi ska ut och tvätta andras fötter?

Nej, han tvättade fötterna som en symbolhandling. Det ska peka på en annan ”rening”, nämligen döden på korset. Johannes skriver senare i ett brev att blodet från Jesus renar oss från all synd (1 Joh 1:7). Och i ett brev från Paulus kan vi läsa att vi blir arvtagare till Gud. Vi blir Guds söner och döttrar på grund av Jesus död på korset (Gal 4:4–7). Han som var Guds son gav sitt liv för dig och mig. Det är svårt att förklara – och ännu svårare att förstå. Men det gjorde att den som vill kan ha gemenskap med Gud och bli hans barn.

Andra lagar i Guds rike

Jesus sa till Petrus att han först senare skulle förstå vad han hade gjort. Det som Jesus hela tiden ville att lärjungarna skulle fatta var att det gäller andra lagar i Guds rike än i den här världen. Där är den minsta den största, den som kommer sist blir först, och tjänaren är kung! (Matt 20:16, 23:11–12)

Eftersom Jesus är Herren, kungen i Guds rike, är han också den ”största” tjänaren. Han såg människorna alla andra ignorerade. Dem ingen annan ville röra vid tog han i och smutsiga jobb som ingen ville utföra gjorde han. Och till sist gjorde han också det ingen annan kunde göra – han gav sitt liv. Sedan sa han: Om jag är er ”Mästare”, då borde ni försöka härma mig.

Vem skulle vinna den kristna idoltävlingen om Gud sitter i juryn? Är det de som synts mest i kristna tidningar? Eller kanske de som släppt den bästa lovsångsskivan? Jag vet inte. Men jag skulle tippa på tjejen som aldrig kom med i det coola gänget, eftersom hon alltid umgicks med personer som ingen annan lade märke till. Eller sångtalangen som struntade i uttagningen till Idol eftersom hon hellre sjöng för de demenssjuka på ålderdomshemmet. Eller han som aldrig hade köpte några coola prylar att skryta med – för det fanns alltid någon annan som behövde pengarna bättre.

Den som vinner är den som kommer sist. Hur då? Det är löparen som såg sin motståndare vricka foten i första kurvan, stannade upp för att se hur det gick och nu har gått och stöttat och burit honom fram till mållinjen. Flera minuter efter vinnaren. Men bara änglarna såg vem som egentligen vann. Den som vinner den kristna idoltävlingen är förmodligen en person som ”gör små saker med stor kärlek”, som Moder Teresa sa. Vi ser bara vinnarna i den här världen – vinnaren i Guds Rike förblir okänd. Men väldigt ofta har han andras smuts på fingrarna. 

Till startsidan