Innan universum skapades fanns Gud – Fadern, Sonen och den helige Ande. Det betyder att gemenskap, kärlek och relationer alltid har funnits. När Gud skapade människan till sin avbild gjorde han oss till att leva i relationer. I äktenskapet kommer två människor så nära varandra som man kan på denna jord – både sexuellt, ekonomiskt, i hänsynstagande, tjänande, ansvar och åldrande.

Eftersom vi är skapade till kärlek och gemenskap finns det en rädsla att bli ensam. Att inte vara älskad. Det är väldigt få som verkligen blir det, och av dem har många fått som en gåva av Gud att vilja leva ensamma. Om du inte har den gåvan, så börja redan nu be för den du kommer att gifta dig med. Kanske kommer ni upptäcka senare i livet att era förböner för varandra var viktiga innan ni ens kände varandra!

I ett samhälle där sambos är mycket vanligt, frågar sig många om det inte är samma sak som att vara gift. Men det är det inte. Det finns en juridisk skillnad mellan att vara gift och sambo. Exempelvis ärver inte sambos varandra och mannen i ett samboförhållande måste skriva på faderskapsintyg för att räknas som barnets pappa. Dessutom lovar man i vigseln inför Gud och församlingen att man ska älska varandra i nöd och lust. Det kan man förstås lova utan att vara gifta också, men en kristen vill ju tacka Gud för sin man/hustru och lova att älska honom/henne. Och barnen vet att om föräldrarna grälar ibland, så försonas de igen eftersom de har lovat varandra och Gud. En tredje skillnad är att man får Guds välsignelse över sin relation. Gud kan välsigna män och kvinnor så rikt att de får barn, lycka, hem och växande kärlek utan att de ens gifter sig. Men i vigseln tar vi emot Guds särskilda välsignelse över just oss två – och vem vill vara utan den?

Kärlek innebär inte att man alltid har starka känslor. Riktig kärlek är något mycket större. Det handlar mer om att tjäna än att känna. Det går att lova – och hålla. I vigseln lovade jag att oavsett om jag känner för det eller inte, så ska jag älska min fru. Jag får visa min kärlek genom att ge henne lite mer än hon ger mig, offra mig mer för henne än hon gör för mig och ställa upp lite mer för henne än hon gör för mig. Jag är till för att tjäna henne och finnas vid hennes sida.

Efter grälet vi hade haft, började jag upptäcka att eftersom hon lovat mig samma sak, måste ju äktenskapet innebära en tävling i vem som tjänar, ställer upp och offrar sig mest. Och sakta började jag inse att gifta mig var det mest spännande, utmanande, positiva och kärleksfulla (men inte lättaste!) jag hade gjort. Det innebär mer jobb än avkoppling och mer ansvar än slappande – men det innebär också att Gud har gett mig en livskamrat att älska så som han älskar mig. Och just nu leder Malin vår tävling. Jag är en lycklig förlorare, ofattbart älskad av både Gud och henne.

Till startsidan