Under mina tonår bestämde jag mig för att kristendomen inte var något för mig. Jag ville inte vara den tråkiga som aldrig var ute och festade eller träffade tjejer. Hur kan man be till någon man inte ser? Och kan man förresten lita på Bibeln? De kristna hade verkligen blivit lurade. Vilket tråkigt liv!

Jag började leva ett annat liv. Fest, alkohol och tjejer var så mycket roligare. Mitt liv flöt på utan större problem och jag tyckte att jag klarade mig bra själv. Detta var början på en lång nedbrytning av mig. Jag ljög för mina föräldrar och kompisar. Ingen skulle få reda på hur mitt liv egentligen såg ut. Det tog på krafterna.

Efter några år flyttade jag iväg – 25 mil hemifrån. Perfekt, tänkte jag. Här kunde ingen ha koll på mig. Snart fick jag nya kompisar och även en sambo. Detta var livet! Det var bara att njuta. Men hela tiden var det något som gnagde i mig. Vad skulle hända om sambon gjorde slut, om jag fick sparken från jobbet eller om vännerna svek?

I maj 2006 pratade jag med min lillasyster på telefon. Hon hade märkt vad som hände med mig och att jag inte mådde så bra. Tillsammans med en kompis hade hon bett för mig – att Gud skulle ta tag i mitt liv. En vecka efter detta kom min sambo och sa att hon ville ta ett break i vårt förhållande. Hela min värld rasade! Nu stod jag där alldeles ensam. Jag såg hur hela min framtid försvann. Paniken spred sig i kroppen. Jag såg ingen mening med mitt liv. Jag ville bara bort från denna jord.

En dag hade jag fått nog. Jag var på jobbet och skulle skära upp lite bröd. Med kniven i handen tänkte jag: Nu gör jag slut på det här! Jag pressade kniven hårt emot bröstet, men något stoppade mig. När jag insåg hur nära jag var att ta mitt liv blev det en vändpunkt. Jag förstod att om jag inte får hjälp nu, så kommer jag att ta mitt liv nästa gång. Det gjorde att jag tog kontakt med psykakuten. En förändring började ske. Jag sjukskrev mig, packade ihop mina saker och flyttade till Skåne igen. Jag ville lämna allt bakom mig.

När jag kom ner till Skåne igen hade jag varken bostad eller jobb. Jag bodde hemma hos mina föräldrar i väntan på att detta skulle ordna sig. En kväll ringde en kompis som hade hört vad som hänt. Vi träffades och satt och pratade lite. Hon bodde i Lund och föreslog att jag skulle söka jobb där. Så blev det.

Dagen efter hade jag två telefonnummer att ringa – ett till ett tänkbart jobb och ett till ett korridorsboende. När jag ringde till jobbet sa de att de hade väntat på samtalet. De hade en heltidstjänst som behövdes tillsättas snarast. Och på korridoren fanns ett ledigt rum som jag kunde flytta in i omgående.

Nu började jag fundera på allvar om allt detta verkligen kunde vara en slump. Fanns Gud? En kväll när jag mådde dåligt föreslog en vän att jag skulle leta efter tröst i Bibeln. Jag gick in på mitt rum och tog fram min Bibel – blundade och pekade på en vers. Där stod det något om att man ska komma till Gud med allt om man mår dåligt. Han tröstar. Nej, detta måste vara en tillfällighet. Jag gjorde om samma sak ytterligare tre gånger. Fingret hamnade på olika ställen i Bibeln, men verserna hade samma innehåll.

Jag förstod att Gud verkligen fanns. Det var ingen dum bluff som någon hade hittat på. Jag blev ivrigare och ivrigare. Jag ville lära mig allt om vem denna Gud var. Gud blev större i mitt liv och tog mer och mer plats.

Jag var tvungen att vara nere på botten och vända för att se hur stor Gud är. Nu vet jag att han alltid finns vid min sida och leder mig i livet. Det är bara att hänga på.

I dag betyder Gud allt för mig. Ett liv utan honom hade jag inte klarat av. Han har alltid tid att lyssna när man behöver prata. Gud är bra! Därför vill jag ut och berätta för alla om vem Gud är.

Nu bor jag i Kristianstad. Jag tror att Gud har lett mig dit och väntar med stor förväntan på vad Gud vill använda just mig till. 

Till startsidan