Alla i skolan visste att jag var en sån där ”jättekristen” som vet att alla människor är lika värdefulla. Jag gick i kyrkan varje vecka, satt med i kyrkans ungdomsråd och hade aldrig druckit mig full. Jesus var den viktigaste i mitt liv, sa jag i alla fall.

På fredagskvällarna träffades ungdomsgruppen. Då var en sak viktigare än allt det andra: vilka jag skulle få hänga med när andakten var över. Jag rangordnade människor efter en skala. Det handlade om att få prata med de som var på en högre nivå än mig, och jag var livrädd att bli förknippad med nån tönt som var på en lägre nivå.

Gemenskapen byggde på att bara de som var ”tillräckligt roliga” fick vara med. Vi skulle naturligtvis aldrig ha sagt högt att någon var pinsam, men det var så man tänkte. Sånt skapar prestationsångest, osäkerhet och dåligt självförtroende hos alla inblandade, även de som anses som ”de populära”. Personligen mådde jag skitdåligt i denna ”kristna” gemenskap som i min stad blivit känd för snygga tjejer och modemedvetenhet.

Om man kom som ny till oss, kom man antagligen inte tillbaka igen. Alla hade redan sina kompisar. Ingen såg det som sin uppgift att prata med den som verkade lite ensam. Och vi gjorde minsann inget fel… eller? Vi umgicks ju bara med våra kompisar som alla andra!

Men det var just det. Vi som kallade oss kristna gjorde precis som alla andra. Sen när har Jesus sagt att vi är kallade till att vara som alla andra? Jesus har helt andra tankar för oss. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar (Joh 13:34) Med andra ord: det är meningen att det ska synas på oss vem vi tillhör. Paulus skriver …sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var (Fil 2:3–5) och Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med de som är ringa. (Rom 12:16).

Att tro det är att leva det

Att vara kristen handlar inte i första hand om att erkänna att ett visst antal påståenden är sanna, som ”Jesus dog för allas synder”. Att vara kristen handlar om att ta till sig detta och leva ut det i sitt eget liv. Jesus säger Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud (Joh 14:15). Inte förrän då förstår vi på riktigt vem Gud är och vad ”alla är lika värdefulla” faktiskt betyder.

Att älska är att hjälpa andra växa

Efter att jag tagit studenten byttes min umgängeskrets ut. Många flyttade ifrån stan, andra flyttade dit. Den kille som stod högst upp på min nivåskala bjöd (till min förvåning) alltid in de som stod längst ner. För första gången förstod jag att ingenting är så roligt som att älska människor så att de växer och vågar ta mer plats. Jag upptäckte att i en gemenskap där alla verkligen är älskade, är alla väldigt roliga också, för där vågar alla vara dom de är. Och Gud har inte skapat någon tråkig.

Jag kapitulerade inför Jesus fötter och bad om förlåtelse. Bibeln säger Ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus. och på samma gång göra skillnad på människor (Jak 2:1). Jag bad Jesus att bli min Herre på riktigt och Gud gav mig nya ögon. När jag senare ställdes inför valet att umgås med de vänner som jag alltid hade umgåtts med, men där inte alla fick vara med, eller det nya gänget där alla alltid var välkomna, tackade jag Gud för att jag kunde välja det sistnämnda med glädje. En uteslutande, men ”cool gemenskap” (vad det nu egentligen betyder) lockade mig inte längre. Varför? Jo, för jag hade smakat riktig kristen kärleksfull gemenskap och visste att det var tusen gånger bättre.

Till startsidan