Jesus har tidigare välsignat några få bröd och fiskar så att flera tusen män (och en hel del kvinnor och barn) kunde bli mätta. Inte bara en gång utan vid två tillfällen. Dessutom blev det tolv respektive sju fulla korgar över när alla hade ätit klart! Dessa under hade lärjungarna inte bara hört talas om. De var själva med på plats och delade ut maten bland folket. Det var till och med de som samlade ihop det överblivna brödet i korgarna.

Ändå är de oroliga för att de har glömt att ta med sig bröd. De tror fortfarande att de måste lösa problemen själva. Så lite tro ni har! Jesus blir förvånad och kanske också lite frustrerad när de inte verkar ha fattat att det inte är någon svårighet för Jesus att ordna mat till tretton personer. Han har ju mättat över femtusen människor tidigare.

Är det inte härligt att upptäcka att lärjungarna var precis som vi är? (Kanske till och med en aning mer korkade...) Gud har på många sätt och vid flera tillfällen försökt visa oss hur han vill och har makt att hjälpa oss. Ändå glömmer vi bort att vända oss till honom. Eller så vågar vi inte tro att han kan hjälpa. Ofta tänker jag precis som lärjungarna. Inför problem där jag känner mig maktlös eller otillräcklig kan jag vara orolig och rädd i flera dagar. Det kan gälla hur jag ska få pengarna att räcka den här månaden, oro över hur jag ska klara skoluppgifterna eller att någon i min närhet är sjuk. Jesus vill inte att vi ska oroa oss. ”Var inte rädda” är en mening som ofta upprepas i Bibeln. Han vill inte bara ta våra synder på sig och förlåta oss, utan han vill också lyfta av vår oro och rädsla. Istället för att lägga energi på bekymmer och rädsla, som inte för något gott med sig, får vi använda den energin till att ropa till Gud och krypa närmre honom. Det finns mycket som är läskigt i livet och många av oss måste gå igenom en hel del stormar. Men vi är aldrig ensamma när rädslan väller fram. Vi får ropa efter Jesus på samma sätt som lärjungarna gjorde ute på det stormiga havet: Herre, hjälp! Jag går under. Jesus kommer då att svara oss som han svarade dem: Varför är du rädd? Minns du inte hur jag brukar hjälpa dig? Sedan talar han strängt till vinden, rädslan och oron. Och det blir alldeles stilla. 

Till startsidan