När jag och Lina gifte oss 2011, var den verkligaste verkligheten i det som hände att vi återspeglade Kristus och församlingen. Bröllopsfotona som föreställer oss är en bild för Jesus och hans kyrka, Gud och hans egendomsfolk. Äktenskapet är därför en replika av Gudsrelationen. Lägger jag för mycket betydelse i äktenskapet? Tycker du att jag borde tagga ner några vändor, inte ta det så seriöst, bara låta folk gifta sig faktiskt… Jag önskar att jag kunde. Men detta är grejen, så här ser vi på det kristna äktenskapet. I vigseln får mannen först lova henne innan hon lovar honom, precis som Jesus först har älskat oss. Hon får lova honom trohet, liksom kyrkan har varit Jesus trogen i 2000 år. Kommer du på fler?

Att sedan många par bråkar, kivas, och ibland i svår smärta går skilda vägar, det uttrycker inget annat än att vi är människor. Fallna. Det har inget med Guds utgivande kärlek att göra, inte heller något med hans avsikt för äktenskapet. Oftast låter vi Gud komma in i parrelationen först när vi bråkat och vill förlåta och ställa saker tillrätta igen. Tänk om han fick vara förebilden!

Februarinumret ger dig många bilder av parrelationer. Kanske är du i en själv just nu. Kom ihåg den dag du gifter dig att äktenskapet är inget förverkligande av dig som människa. Det är en replika av Gudsrelationen. Jag hoppas du är fin den dagen, men du gestaltar något ännu finare.

Insidan ger den spännande berättelsen om Anna-lena och Alf, och deras osannolika väg dit där de befinner sig idag.

Läs om varför Höga visan var Bibelns barnförbjudna bok, och låt dig inspireras till bibelläsning även om du är under arton.

I följetongen blir jag äntligen det där lammet, som herden går för att finna. Men vänta nu, ”mina ben han bryter…”, så går väl inte sången??

Har du sett filmen Invictus (Morgan Freeman) kan nog februarinumrets efterföljaren om Desmond Tutu intressera dig.

God läsning!

Bön:

Jesus, jag vill bli mer lik dig. Jag vet att jag inte riktigt vet vad jag ber, men någonting i mig vill det. Tack för att det är så, att du gör mig bra. Amen.

Foto: Aidan Meyer
Jonas Svensson
Lärare, Brämhult. Med i Insidans redaktion 2006-2009 samt som redaktionschef 2012-2014. Ungdomssekreterare i ELU 2012-2015.
DELA
Föregående artikelHan som känner dig
Nästa artikelJeanne d’Arc