”Ibland blir det inte som man har tänkt sig – ibland blir det bättre!”

Jonas Helgesson höll på att dö samma dag som han föddes. Moderkakan lossnade, han hade navelsträngen fyra varv runt halsen och han hade syrebrist i nästan 40 minuter. Han klarade sig som genom ett mirakel, men fick en envis, spastisk CP-skada på köpet.

”Han kommer aldrig att kunna tala”

När Jonas fick sin diagnos vid ett halvt års ålder sa läkarna att han troligtvis skulle sitta i rullstol hela livet, och inte kunna lära sig tala. Idag kör han land och rike runt som föreläsare och ståupp-komiker. Vägen dit har varit lång och krokig, men idag lever han sin dröm. Redan som tolvåring bestämde han sig för att klara saker som folk trodde var omöjliga för honom, till exempel att spela golf, ta körkort och gifta sig! Med envishet och med tålmodig och kärleksfull support från sin familj har han nått sina mål.

”Bara det att jag lever gör mig glad”

Jag frågar Jonas vad som ger honom glädje och hur hans handikapp påverkar förmågan att känna glädje. ”Både små och stora saker. Bara det att jag lever gör mig glad. När jag föddes var jag på väg att dö. Men att jag ändå har det så bra idag gör mig glad. Jag kanske ser livet utifrån ett annat perspektiv. Jag tar inte allt för givet. Jag försöker glädjas åt det jag kan istället för bli ledsen över det jag inte kan.”

”Tänk om jag skulle gå in i en ICA-butik för att inte köpa en liter mjölk. Jag skulle kunna stanna där rätt länge. Så är det med att fokusera på det jag inte kan.”

– ur boken ”Etiketter ska man sätta på julklappar – inte på människor”

”Vissa dagar är bitterheten min bästa vän”

Jag undrar om det inte funnits perioder i Jonas liv då det varit svårare att finna glädjen? Han berättar att det är extremt jobbigt att möta fördomar. Han har blivit avrådd från att börja på lärarutbildningen, har fått nej på jobbansökan hos en viss klädkedja med motiveringen att han skulle ”skrämma kunderna”, och andra arbetsgivare har inte ens velat träffa honom för jobbintervju när han sagt att han har en CP-skada. Han blir med jämna mellanrum skrattad åt på stan av så kallade tuffa ungdomar, och snälla tanter vill ge honom glass för att de tycker synd om honom. Så han har gått igenom tuffa tider där skrattet inte kommit automatiskt. Men även i dessa perioder har han hittat glädjeämnen. Hans avväpnande humor har också hjälpt honom många gånger.

”Skratt är den närmaste vägen mellan två människor”

– ur boken ”Etiketter ska man sätta på julklappar – inte på människor”

Att finna glädje mitt i svårigheter – går det?

– Ja, absolut. Jag skulle nästan säga att svårigheter är grunden för glädje. Tragedin och komedin är kusiner. Glädje handlar mycket om att se ljuset i mörkret och att våga se möjligheter även när allt känns hopplöst. Sedan är jag kristen och tror att Gud har allt under kontroll. Det är också en orsak att våga vara glad.

”Jag längtar inte efter att tycka mer. Jag längtar efter att älska mer”

– ur boken ”Etiketter ska man sätta på julklappar – inte på människor”