Ett samtal om bön med Syster Katarina av Dominikanerna som snart ska avlägga sina livslånga löften om ett liv i kloster.
Faktaruta:
– Dominikanorden bildades på 1200-talet och är en Romersk-katolsk orden som också går under smeknamnet predikarorden. Orden betonar förkunnelse och studier – att studera bibelordet och på olika sätt förkunna för människor. Många dominikanbröder är präster.
– Rögle kloster utanför Lund bildades på 1950-talet av några franska systrar. Idag är de sju systrar som bor och lever tillsammans. De har ett gästhem och ordnar många olika aktiviteter såsom retreater och kurser.
– Systrarna lever och studerar Bibeln tillsammans och fördjupar sig i olika saker. Någon är konstnär, någon skriver mycket. Gudstillbedjan tar sig olika uttryck i det gemensamma livet.
En mulen och blåsig dag sätter jag mig på cykeln för att ta mig till Sankt Dominikus kloster i Rögle utanför Lund. Jag vill prata om bön med någon som verkligen gått in för att leva ett liv i bön. Väl där träffar jag syster Katarina. Vi går in i klostrets välfyllda bibliotek och börjar samtala.
Kallelse
Syster Katarina börjar att berätta om sig själv och sitt liv. Under sin högskoleutbildning började hon fundera på livet i kloster. Hon besökte lite olika kloster innan hon slutligen hittade rätt i Rögle kloster. Här har hon varit i snart sex år och snart är det dags för henne att avlägga de livslånga löftena.
Att det tar så lång tid att avlägga de eviga löftena beror på att man behöver vara där ganska länge, för att hinna bearbeta sitt beslut ordentligt och vara säker på att det är vad Gud vill.
Att det tar så lång tid att avlägga de livslånga löftena beror på att man behöver vara där ganska länge, för att hinna bearbeta sitt beslut ordentligt och vara säker på att det är vad Gud vill, berättar hon.
Tidebön
Bönen är ryggraden i klosterlivet. De ber tidebön fyra gånger om dagen, en slags färdigskriven ordning som utgår från Psaltaren och där man växelläser mycket. Tidebönen är grunden i bönen och all annan organiserad bön sker i samband med tidebönerna, oftast i tystnad och innan själva tidebönen. En gång om dagen ber de Rosenkransbönen, vilket är en slags radbandsbön. De ber också tillsammans för olika saker, såsom världen eller specifika böneämnen som de fått från olika människor.
Mångsidighet
Fördelen och nackdelen med fria och färdigformulerade böner är svåra att sätta fingret på tycker syster Katarina. Båda har sina fördelar och framförallt behöver man båda. Fördelen med en fast bön är att de är väldigt genomtänkta och tar upp saker som man kanske inte hade tänkt på annars.
Avskildhet
Syster Katarina berättar att det är en övning att leva i bön, och att det blir lättare när man är flera som gör det tillsammans. ”Jag hade aldrig kunnat leva i bönen på det här sättet om jag inte hade bott här” säger hon och tillägger att det finns en stor rikedom i ett kloster som inte finns på så många andra platser – bland annat medvetenheten om att bön inte enbart handlar om henne och Gud utan att hennes och systrarnas bön är en del i den världsvida kyrkan, att de sammanfogas i ett större nätverk.
Bönen är ryggraden i klosterlivet
Syster Katarinas 3 tips:
1. Bättre att be fem minuter varje dag än en timme i veckan.
2. Hitta favoritverser som man kan bära med sig i vardagen.
3. Åk på läger och få påfyllning i tron.
Leva i nuet
Hon berättar också om svårigheter med bönen, något som många känner igen sig i. Att det är svårt att fokusera och att tankarna lätt glider iväg till annat. Men där är hennes tips att helt enkelt återvända till Gud. Det hon framförallt betonar som viktigt är regelbundenheten i bönen.
När jag cyklar från klostret är mitt huvud fyllt av tankar. Mitt möte med syster Katarina har varit mycket intressant och jag fick med mig många goda tankar om bönen. Något som framförallt slog mig var att det också var hennes erfarenhet att det kan vara svårt att vara fokuserad i bönen. Men tänk då vilken hjälp det finns i att be tillsammans och att be lite mer organiserat och regelbundet. Där tror jag verkligen vi har något att lära av systrarna i klostret.
