Sommaren är ljum när Krister, 12 år, cyklar hem från en kompis. Under cykelturens gång tar han det slutgiltiga steget att bli ateist. Krister har gett upp tanken på att det finns en Gud, men Gud har inte gett upp hoppet om Krister.

Foto: privat

Det är i början av maj när jag slår telefonnumret. Det går till Krister Renard, tidigare fysiker, lärare och föreläsare. Även före detta ateist som blivit kristen och apologet. Jag är lite nervös, det är ju ett riktigt intellekt jag ska intervjua. Redan vid vårt första hej försvinner dock min nervositet då jag möts av en trevlig, om än ibland lite skarp, person i andra änden av luren. 

Ateist redan som barn

Krister växte upp i en tid då kristendomen var självklar. Som barn bads det alltid aftonbön och bordsbön, och skoldagen började alltid med en morgonbön. Dock var detta enbart utifrån tradition och han hade själv aldrig någon tro. Rent formellt började han se sig som ateist när han var tolv, eftersom han då kom fram till att även om Gud skulle finnas så är han ond eftersom han tillåter allt lidande i världen.

Kristna forskare

Åren gick och Krister började läsa fysik på Stockholms universitet. Därefter påbörjade han forskarstudier inom elementarpartikelfysik. En sak som slog honom var att många av de fysiker han mötte, och inte sällan de han tyckte var bäst, hade en kristen tro. Dessutom fann han att många av historiens stora namn antingen varit kristna eller åtminstone inte ateister.

Det eviga mysteriet med denna värld är dess begriplighet […] faktumet att det är begripligt är ett mirakel

När han sedan i sin forskning kom ut på okänd mark inom vetenskapen började han inse vetenskapens begränsningar. Ja, den är en utmärkt metod för att objektivt utforska världen, men grunden för vetenskapen är i sig själv inte vetenskaplig. Vad säger egentligen att universum i grunden är logiskt? Eller för att få citera Einstein: “Det eviga mysteriet med denna värld är dess begriplighet […] faktumet att det är begripligt är ett mirakel”. 

Matten – ett bevis för Gud?

En av de saker som fascinerade Krister mest var matematiken. Hur kunde något som skapats av människan så perfekt förklara naturen? Som ett exempel på detta berättar han att man i början av 1960-talet kände till ett visst antal elementarpartiklar och att dessa kunde sorteras med hjälp av abstrakt algebra. Utifrån denna kategorisering saknades det en elementarpartikel och man kunde utifrån matten förutsäga dess massa och laddning. Några år senare lyckades man så hitta denna partikel. Vi kan alltså med hjälp av matematiken räkna ut saker om vår värld som vi sedan kan påvisa experimentellt. Att det var så tycktes som ett mysterium och Krister började inse att om en Gud designat universum så hade detta mysterium varit mer förståeligt. 

Ett telefonsamtal

En kväll ringde telefonen. Det var en kille från en kyrka som höll på att göra en enkätundersökning bland studenter. Krister tackade ja till att medverka och någon dag senare dök killen upp. Krister märkte direkt att det fanns en skillnad mellan denna kille och många andra kristna han mött tidigare. Killen trodde ju faktiskt på det Bibeln sa, och det väckte både Kristers respekt och nyfikenhet. Krister började slänga fram sina invändningar men märkte till viss förvåning att han fick bra svar. Då tog han fram sin favorit sedan barnsben: “Hur kan Gud vara både allsmäktig och god när världen är full av lidande?” “Jaså, du menar det gamla teodicéproblemet?” fick han till svar och Krister förstod att detta inte var ett nytt problem, utan ett som kristna tänkare under lång tid brottats med. Han började inse att det kanske inte var så lätt att avfärda den kristna tron som han dittills trott. 

Krister fortsatte att ifrågasätta, men märkte också att Bibeln höll att ifrågasättas.

Innan killen lämnade kom han med en utmaning. “Om du verkligen är den sanningssökare du säger dig vara, borde du då inte själv ta reda på lite mer om den kristna tron, innan du avfärdar den för gott?” Krister var fast, han kunde inte avböja utmaningen! Han insåg att han måste läsa Bibeln – från början till slut. 

Långsam förändring

Under den närmaste tiden träffades Krister och killen ofta och de blev goda vänner. Krister fortsatte att ifrågasätta, men märkte också att Bibeln höll att ifrågasättas. Det tog tid men till sist insåg han att Bibeln var sann. Ändå var han inte redo att ta steget fullt ut. Men en dag frågade hans vän om de inte skulle be att Jesus skulle komma in i Kristers hjärta och Krister sa ja. Krister hade nu intellektuellt blivit överbevisad om att Bibeln var sann och han hade tagit emot Jesus i sitt hjärta. Men det tog flera år innan teorin landade och blev till den verklighet det är idag. 

Stå på Guds sida

Innan jag avslutar vårt samtal frågar jag om Krister har något råd han vill skicka med till Insidans läsare. 

– Det största problemet med synden är inte att den skiljer oss från Gud – Jesus har ju redan ordnat det – utan det är att vi luras att tro att vi inte kan komma inför Gud med vår synd och så glider vi sakta bort från honom. Du måste alltid stå på Guds sida mot dig själv. Gud har alltid rätt och säger Gud att det du gör är en synd så ställ dig på Guds sida och erkänn det. Vi kan inte låta bli att synda, men vi kan alltid välja Guds sida. På så sätt kommer du inte att glida ifrån Gud.

Vill du läsa mer om Krister och få svar på en massa apologetiska frågor?
Kolla in hans hemsida
www.gluefox.com.