Fysisk närhet till Gud, en försmak av himlen och gemenskap med kristna i alla tider. För Christoffer, David och Erik är nattvarden mycket mer än ett torrt bröd och en klunk vin.


En eftermiddag i september träffar jag Christoffer Hallén, David Olsson och Erik Alpner. De är med i samma pluton i hemvärnet, men har också det gemensamt att nattvarden betyder mycket för dem. Jag ställer några frågor till dem för att få reda på varför de tycker att just nattvarden är så speciell, och för att kanske själv få se det som de ser i en bit bröd och lite vin.

Vad betyder nattvarden för er?

Erik: Nattvarden är ett möte mellan mig och Gud själv. På ett fysiskt, konkret sätt får jag röra vid Kristus.

Christoffer: I nattvarden får jag komma Kristus så nära det går. Han kommer närmre än mitt eget inre, också rent fysiskt. Nattvarden visar även på enheten i kyrkan. Det är ett nattvardsbord, även om nattvarden firas i många tider och på många platser. En präst jag känner lägger alltid av sig klockan när han håller i en mässa för att markera att alla nattvarder som har firats och som kommer att firas ryms i den nattvard man firar just nu. Det blir en verklig gemenskapsmåltid med kristna i alla tider, men framför allt med Gud, som både är med vid måltiden och är själva måltiden.

Vad är det man får i nattvarden?

David: Förutom att vi får del av Kristi kropp och blod, och har gemenskap med andra kristna, så står det i Bibeln att vi får syndernas förlåtelse när vi tar emot nattvarden.

Lilla jag får hålla den levande Guden i min hand.

Vad brukar ni tänka på när ni tar emot nattvard?

Erik: Jag slås ofta av det stora i att lilla jag får hålla den levande Guden i min hand. Jag vet att jag i mig själv inte är värdig, men ändå får jag komma fram och höra: ”För dig utgiven. För dig utgjutet.”

David: Jag håller med. Jag får komma ynklig och liten, men gå därifrån stärkt.

Christoffer: Jag kommer med vördnad. Ibland tänker jag på de 24 äldste som det står om i Uppenbarelseboken. De faller på knä och tillber inför tronen och det slaktade lammet, och jag får göra som de. Det är också starkt att få titta upp på personen som ger mig brödet och vinet, och inte se den personen utan Kristus själv. Han gör ju bara det i Jesus ställe.

Tror ni att det är viktigt för en kristen att fira nattvard regelbundet?

David: Om nattvarden nu är så bra, varför skulle man inte vilja ta emot den ofta? De första lärjungarna höll ju troget fast vid brödsbrytelsen, så varför skulle vi sluta?

Erik: Jag tänker på det som Jesus säger vid instiftelsen av nattvarden: ”så ofta ni dricker av den”. Han säger inte ”när ni dricker av den” eller ”så sällan ni dricker av den”. Utifrån Jesus formulering tror jag att han har en tanke om att vi ska fira nattvard ofta.

Christoffer: Tillbaka till det här med gemenskapen. Nattvarden håller ihop hela kyrkan. Vi får en intim närhet med vår familj. Det vill jag inte göra bara en gång om året eller så, utan ofta.

Minns du något speciellt tillfälle då nattvarden betytt extra mycket för dig?

Erik: Ibland blir jag väldigt berörd av att ta emot nattvard, och ibland känns det inget speciellt. Jag kan inte ge en direkt anledning till varför det är så. Ibland blir jag bara berörd.

Christoffer: Det håller jag med om. Ibland blir man tydligt berörd. Man får se ännu mer av Guds storhet precis då. Jag mötte Gud för första gången under en gudstjänst med nattvard. När man firar nattvard får man en försmak av himlen och just den gången lyste det igenom extra starkt för mig, även om jag själv inte tog emot nattvard under den gudstjänsten. Jag fick se en bit av himlen redan nu.