Fira jul med okända? Det ska väl vara precis tvärtom!? Men på flera platser är det just vad som sker, bland annat i EFS-kapellet i Lund. Här samlas över 100 personer för att fira julafton tillsammans. Insidan har mött Stina Backlund som jobbar med diakoni och håller i julfirandet.

Stina Backlund

EFS kapellet i Lund är en gammal förening som fick en ganska radikal nystart år 2001. Då som nu vill man vara en kristen gemenskap som hjälper människor till livet med Jesus. Idag vilar gemenskapen på tre pelare: gudstjänst, diakoni och hemgrupper. Man har ca 70 medlemmar med en medelålder på cirka 34 år. EFS-kapellet är en del av EFS och Svenska kyrkan i Lund.

Varför gör man något sådant?

– Julafton, som för de flesta är en glädjefylld dag då man träffar familj, släktingar och vänner, är för andra en av de allra tuffaste och ensammaste dagarna på hela året. Därför öppnar vi dörrarna till vår kyrka och bjuder in alla som längtar efter gemenskap på julaftonskvällen. Klockan 17 börjar vi servera ett stort julbord och när folk blivit mätta och nöjda väntar andakt, långdans, tomtebesök med julklappsutdelning, julsånger och en avslutande julbön. Vid 22-tiden rundar vi av och tar hand om det sista av disk och köksbestyr.

”Julafton, som för de flesta är en glädjefylld dag då man träffar familj, släktingar och vänner, är för andra en av de allra tuffaste och ensammaste dagarna på hela året.”

Jag har varit anställd som diakoniansvarig i EFS-kapellet i drygt två år nu, så det här blir min tredje jul här. För två år sedan kom det sammanlagt ungefär 150 personer och förra året omkring 100. Det är en salig blandning människor som kommer och det är så gott att höra sorlet kring matborden. Där finns barnfamiljer, studenter och äldre. Där finns människor från olika länder och med olika bakgrund och livssituation. När jag ser alla dessa människor tillsammans tänker jag: det är så här det ska vara i kyrkan! Men visst är det mycket jobb, det krävs god planering och många frivilliga som hjäpler till för att det ska fungera.

Hur börjar man?

– Det var en grupp i vår gemenskap som ville göra något för människor i Lund som var i behov av gemenskap. Vi inbjöd till vårt första julaftonsfirande 2005 och det kom ungefär 50 personer då. Det ledde till att vi sedan öppnade kyrkan varje vecka och bjöd in människor till det som kom att kallas Öppen Kyrka som är en enkel samling kring matbordet. Idag har vi Öppen Kyrka onsdag lunch med middagsbön och torsdag kväll med middag och veckomässa.

Hur har detta påverkat er, som församling och som människor?

– Julaftonsfirandet och Öppen Kyrka har varit en av de saker som påverkat oss som gemenskap mest av allt.

”Det är viktigt för en kristen gemenskap som vill följa Jesus på allvar att umgås med de som Jesus umgås med och se världen underifrån.”

I början såg vi oss nog som de hjälpande och gästerna som de behövande. Med tiden har vi insett att ”vi” behöver ”dem” lika mycket. Att få möta människor som inte orkar upprätthålla den berömda masken gör att vi behöver inse vilka masker vi bär. Det är också viktigt för en kristen gemenskap som vill följa Jesus på allvar att umgås med dem som Jesus umgås med och se världen underifrån. För det är där – underifrån, från botten, som Guds rike växer i världen.

Hur är responsen från andra?

– Jag är jättetacksam för alla människor som har hört av sig och vill vara med och hjälpa till! En del av församlingens medlemmar är med under själva julaftonsfirandet, men det är många som kommer från andra håll. Jag tror det finns en längtan hos många att fira en alternativ jul. Under de två år jag har varit med har jag märkt att det finns en stor tacksamhet hos volontärerna över att EFS-kapellet har öppet hela julaftonskvällen. Responsen från våra sponsorer är också mycket positiv. Två restauranger i Lund skänker mat i stora mängder så att vi kan duka upp ett fantastiskt julbord. Ett par matvarubutiker skänker glögg, julmust, pepparkakor och frukt. Ett bageri skänker vörtbröd och lussekatter. En presentbutik bidrar med julklappar. Så responsen kan vi sannerligen inte klaga på!

Är det något för andra att ta efter?

– Det tycker jag absolut! Man kan ju alltid kolla först om det finns något annat julaftonsfirande på orten som är öppet för alla. Om det gör det kan man kanske vara med och hjälpa till där i stället. Om inte, så sätt gärna igång! Men man behöver förstås vara ett litet gäng som planerar, söker sponsorer och marknadsför julfesten.