Efter flera år av fysisk och psykisk mobbning hade Peter Karlsson bestämt sig. Han orkade inte leva längre. Men tre verser från Psaltaren fick honom att ändra sig.

Det är ett par år sedan nu, men Peter tycker fortfarande att det kan vara svårt att prata om det. Han väljer ändå att berätta.

– Jag resonerar som så att om jag kan hjälpa en enda människa med att berätta så är det värt att slita upp vartenda minne.

Allt började när Peter gick i tredje klass. Efter att ha varit en i gänget blev han klassens hackkyckling. Så fort det blev konflikter hamnade han i skottgluggen. Eftersom storebror gick på samma skola kändes det ändå okej – men när brodern började högstadiet blev Peter alltmer ensam och utsatt. På rasterna brukade han gå varv efter varv runt gympasalen för att slippa tänka på hur ensam han var.

I jobbiga stunder kan han gå tillbaka till verserna, läsa dem och hämta kraft.

– När jag började sjuan hoppades jag att det skulle bli bättre. Men det blev det inte.

– Jag funderade mycket på vad jag hade gjort. Varför hackar de på just mig? Varför är jag så annorlunda?

Någon månad innan jul, när det kändes extra tungt, satt Peter och bad till Gud efter skolan. En klasskompis råkade komma förbi och utbrast; ”Är du kristen?!”. Och så hade killgänget i klassen hittat ännu en anledning att trakassera honom. Det blev upptakten till en allt grövre, och nu inte bara verbal, mobbning. Peter blev slagen i princip varje dag.

– Det var välplacerade slag. De slog där de visste att jag redan hade blåmärken.

Orkade inte leva

Livet kändes allt mer outhärdligt och Peter drabbades av en depression. Vid den här tiden hörde han många predikningar om himmelriket och började fundera på vad han egentligen gjorde här på jorden – när himlen är så underbar.

– Jag kände att det kanske vore skönt att bara slippa allt det här.

En morgon hade han bestämt sig. Han orkade inte leva längre. Sin vana trogen slog han ändå upp Bibeln och råkade hamna i Psaltaren. Han minns att han fnös lite när han såg rubriken för psalm 71; ”Bön om hjälp i ålderdomen”. Men han läste ändå. Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig. Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning.

Orden gav Peter ett lugn – och en känsla som var så stark att han orkade hålla ut. Han ville inte längre dö, utan leva.

– Jag har inte tänkt på självmord mer efter den stunden.

Även efteråt har psalmen hjälpt honom. I jobbiga stunder kan han gå tillbaka till verserna, läsa dem och hämta kraft.

Allt blev inte solsken efter den stunden, men en långsam vändning påbörjades i Peters liv. Han fick så småningom vänner i parallellklassen – hårdrockskillar som ingav respekt även hos Peters plågoandar.

På gymnasiet, där han går nu, har han en bra klass och många vänner. Han har ingen kontakt med killgänget som trakasserade honom, mer än att de brukar hälsa på stan.

– Jag hyser inget agg mot dem.

Vågar tala om det

Länge orkade Peter inte berätta för någon vad han varit med om. Nu talar han med fler och fler om det svåra, och har till och med hållit vittnesbörd inför massor av människor på flera läger.

– Det känns lättare och lättare att bära för varje gång jag delar med mig om det.

Om det har funnits tillfällen då Peter tvivlat på Guds närvaro eller till och med Guds existens? Jodå. Särskilt när allt var som värst. Då frågade han sig varför Gud – om han nu fanns – lät honom genomlida det här. Men också där har ett bibelord hjälpt honom.

– Det står att en sann kristen är som ett törne för den onde. Och den onde gör allt den kan för att bryta ner den kristen.

Peters råd till andra som blir mobbade:

Prata med någon! En annan människa, Gud eller mosters katt – det spelar ingen roll, bara du får ur dig det.

Och råd till den som vill hjälpa någon som mår dåligt:

Gå inte rätt på och fråga ”Hur mår du?”, utan visa i stället att du bryr dig. Hälsa på personen. Bli vän med honom/henne. Många deprimerade upprätthåller en glad fasad och slår ifrån sig direkt vid en rak fråga. ”Allt är toppen!”