Den sjätte december stod Anna-Lena Jansson och Alf Svensson i kyrkan framför släkt och vänner redo att gifta sig. Inför Gud och hela församlingen lovade de att älska varandra i nöd och lust. Samtidigt stod de båda två och tänkte skeptiskt:
– Undra hur länge det här äktenskapet varar.
Det här var för 32 år sedan. I dag har Anna-Lena och Alf Svensson sju barn, två fosterbarn och sju barnbarn. Insidan har intervjuat paret för att ta reda på hur man lever ”lyckliga i alla sina dagar”.

GPS:en protesterar när jag skriver in Anna-Lena och Alf Svenssons adress. Enligt den finns det inget ”Hualtet” utanför Markaryd. En vägförklaring och några grusvägar senare är jag ändå framme vid huset i den småländska orten som är så liten att GPS:en inte vill kännas vid den.
Anna-Lena och Alf välkomnar mig med te och lussebullar och vi slår oss ner framför brasan denna kalla januarieftermiddag, då jag ska lära mig allt de vet om hur man lever lyckliga i alla sina dagar.

En misslyckad första dejt

Anna-Lena och Alf är båda från Örkelljunga. Ändå träffades det inte förrän Anna-Lena var 19 år och Alf var 24. Alf var ute och körde i sin sportbil då han fick syn på två snygga tjejer, Anna-Lena och hennes kompis. Han tvärnitade för att hälsa på dem.
– Det var första kontakten, berättar Alf. Sedan sågs vi några gånger. En gång var vi på samma volleybollmatch. Då bjöd jag hem dem till mig.
– Först sa vi nej, avslöjar Anna-Lena. Men matchen var så tråkig att vi ändrade oss och följde med. När vi kom dit ville Alf bjuda på kaffe. Sedan insåg han att han inte hade något kaffe och erbjöd te istället. Det hade han inte heller så till slut fick vi dricka vatten. ”Vad är det här för en typ?” tänkte jag då.
Trots det fortsatte Anna-Lena och Alf att träffas och de blev båda kära i varandra.
– Jag hade haft pojkvänner innan men med Alf var det annorlunda. Förut hade pengar spelat roll, men med Alf tänkte jag att jag hade kunnat bo i ett tält mitt ute i skogen, bara jag fick vara med honom, konstaterar Anna-Lena.
– Det gör vi ju nästan nu, här ute i Hualtet, skrattar Alf.

Ett hemskt bröllop

Tre år senare skulle Anna-Lena och Alf gifta sig. Anna-Lena var gravid och mådde riktigt dåligt, hon hade dessutom tre munblåsor och otvättat hår. Alf var bakfull efter svensexan dagen innan och spydde flera gånger.
– Det var ett hemskt bröllop! Du kan inte tänka dig en sämre start! utbrister Alf.
– När vi stod inför prästen tänkte vi båda: ”Undra hur länge detta varar”, erkänner Anna-Lena.
Året efteråt kom förändringen: Anna-Lena och Alf mötte Jesus.

Förändringen: Jesus

Anna-Lena var uppvuxen i en kristen familj och hade sin barnatro. Alf däremot var väldigt anti kristendomen, nästan hatisk mot allt som hade med kyrkan och Gud att göra. Men så blev Sven-Olof, en av Alfs nära vänner, kristen.
– Han ville prata om sin nyfunna tro och åkte hem till mig för att berätta om Jesus. Jag ville inte lyssna och blev riktigt arg på honom, berättar Alf. Men han gav sig inte. Han sa: ”Nu vill jag ha fem minuter av ditt liv för att berätta om Jesus”.
Det blev tre timmar. Några veckor senare släppte Alf in Jesus i sitt hjärta på ett möte. Anna-Lena blev glad när hon fick höra om makens omvändelse och följde gärna med honom på möten.
– Där blev jag också frälst, ler Anna-Lena med tårar i ögonen.
Efter den dagen förändrades deras äktenskap.
– Innan vi var frälsta skavde det ganska mycket i vår relation. Vi ville åt olika håll, förklarar Anna-Lena. Jag hade haft min barnatro och ville ta med mig barnen på möten, men Alf ville mest festa. Nu började vi gå åt samma håll. Hela familjen kunde gå på möten.
– Jag förändrades väldigt mycket, nickar Alf. Hela världen var vackrare när jag hade släppt in Jesus i hjärtat! Jag hörde till och med fåglarna på ett helt nytt sätt.

Förälskelse bygger på känslor. Kärlek däremot bygger på ett beslut

I nöd och lust

I dag har Anna-Lena och Alf varit gifta i över 32 år, men någon dans på rosor talar ingen av dem om.
– Ibland kommer man in i tider av svårigheter. Då gäller det att ta fasta på sitt beslut att älska sin partner i nöd och lust, säger Anna-Lena.
Alf instämmer:
– Förälskelse bygger på känslor. Kärlek däremot bygger på ett beslut. Om man bara håller sig till det beslutet kommer känslorna som ett brev på posten.
Både Anna-Lena och Alf tror att många gifta par ger upp för lätt i dag.
– Man kan inte lita på sina känslor, de går upp och ner. Man måste lita på sitt beslut, menar Anna-Lena

Gud är nummer ett i våra liv, annars hade vi inte varit tillsammans i dag

Sätt Gud först!

Hur gör man då för att hålla kärleken levande efter så många år tillsammans?
– Det har jag undrat länge! skrattar Anna-Lena.
– Teoretiskt sätt vet vi det nog, men praktiskt är det en annan femma, konstaterar Alf. Jag tror att om man är en barnfamilj är det väldigt viktigt att avsätta tid för varandra.
– Ja, instämmer Anna-Lena. En gång i veckan borde mannen bjuda frun på restaurang och bio, haha! Nej, men det är viktigt att göra saker tillsammans, det behöver inte kosta något.
Anna-Lena och Alf betonar även vikten av att förlåta, och sedan glömma det som låg och skavde, att inte dra upp det gamla när man väl har förlåtit. Vad som är viktigast för Anna-Lena och Alf är dock tron på Gud.
– Gud är nummer ett i våra liv, annars hade vi inte varit tillsammans i dag, fastslår Anna-Lena.
– Ja, vi har Gud på plats nummer ett, familjen på andraplats och kallelsen, arbetet, som nummer tre, förklarar Alf. Många sätter arbetet först, familjen som nummer två och Gud sist.
– Då kan det bli så fel. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”, står det ju i Bibeln, konstaterar Anna-Lena

Inget ”lyckliga i alla sina dagar”

Något ”lyckliga i alla sina dagar” som Hollywoodfilmerna ofta visar på finns nog inte i det verkliga livet, men när jag ser Anna-Lena och Alf sitta bredvid varandra i soffan och skratta tillsammans inser jag att det äktenskap som de har är så mycket bättre än ett konstgjort sagoslut á la Hollywood.  För de har sökt Guds rike och fått allt det andra också – ett hem och en familj präglad av värme, glädje och kärlek.