Vissa människor har levt betydligt längre än du och jag. Det betyder att de en gång har varit lika gamla som du och jag är i dag. Hur tänkte de då och vad kan vi lära oss av dem? Insidan möter Lasse och Kerstin Johansson.

Jag träffar Lasse och Kerstin i deras hus utanför Örkelljunga. Något nervös inför intervjun får jag stiga in i deras hem, och jag blir varmt välkomnad. Vi slår oss ner i deras sköna soffgrupp och vi börjar samtala.

Lasse, 65, arbetar som läkare i Hässleholm, medan Kerstin, 60, arbetar som mellanstadielärare. Kerstin växte upp i Etiopien, men vid 14 års ålder flyttade hon till Sverige. Tillsammans har de också varit missionärer där under två år och det är ett land som de båda fortfarande har varmt om hjärtat. På fritiden tycker de om att spendera tid i naturen och med familjen och engagerar sig gärna i sin församling.

Sant eller falskt?

När jag frågar hur deras framtidsplaner såg ut i sena tonåren får jag svaret att de båda hade bestämt sig för vad de ville bli redan då. Lasse ville bli läkare och Kerstin hade haft en så inspirerande lärarinna under sin mellanstadietid, att hon hade bestämt sig för att också bli det.

När det gäller deras tro då – vad har påverkat dem där?
– Jag tror att tron har funnits där hela tiden, berättar Kerstin. Som en barnatro man varit trygg i. Det var mest under gymnasietiden jag brottades med tron. Tack vare Credo (en kristen studentförening) fick jag någonstans att vända mig med mina frågor och det jag funderade på.
Hon minns speciellt en lektion där allt ställdes på sin spets – är det verkligt, eller inte verkligt? Antingen är det jag som tror på uppståndelsen som lever på en bluff, eller är det de som inte tror som gör det. Det är antingen sant, eller inte sant. Det kan inte vara både ock.
Den tiden blev en vändpunkt för Kerstin, och sakta blev hon övertygad och fick en personlig tro på Jesus. Under denna tiden läste hon boken ”Vägledning till frid” av C.O. Rosenius och den fick betyda mycket för henne.

Ljus i mörkret

Lasse förklarar att Gud alltid har funnits med i hans liv, i och med att han är uppvuxen i en kristen familj.
– Gud och Jesus fanns där, och för Jesus skull fick jag förlåtelse. Det gav en trygghet i livet, men jag brottades inte så mycket med det, berättar han.
Det var först under hans läkarstudier som kampen blev tydligare. Några år in i studierna började Lasse se på sig själv på ett annorlunda sätt. Han tyckte att han inte kunde lika mycket som de andra och inte kunde ställa lika klipska frågor. Att han inte hade något att komma med och att han därmed inte var värd någonting.

Oavsett hur andra ser på oss och om vi lyckas eller ej, så har vi ett värde i Jesus ögon.

Lasse avbröt studierna och började jobbade lite grand istället. Han fortsatte dock att läsa bibeln. Han läste många psaltarpsalmer, och återkom ofta till psalmerna 145-150.
– Genom det fick Gud visa mig att det är han som ger oss vårt värde! Oavsett hur andra ser på oss och om vi lyckas eller ej, så har vi ett värde i hans ögon. Det var en befrielse och även om det var en jobbig period i livet, så vill jag inte vara utan den. Det var ju den bästa erfarenhet man kan tänka sig! säger han.

Att bygga på rätt saker

Ingen av dem funderade så mycket på hur livet skulle bli, men såhär i efterhand kan de se tillbaka på ett liv som blivit rikt välsignat av Gud.
När de var nygifta så trodde de att Lasse hade en obotlig sjukdom, och det fick Kerstin att stanna upp och inte ta morgondagen för given. Vid den tiden broderade hon en bonad som har följt med i deras olika hem ända sedan dess. Även här hänger den ovanför kökssoffan: ”Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men idag hjälper Herren”

Flytten till Örkelljunga tycker Kerstin dock var ett bakslag rent andligt sätt. Hon tyckte att gudstjänstgemenskapen var stel och traditionsbunden. Det fanns inte heller lovsång i den bemärkelsen vi tänker oss i dag.
– Men jag har lärt mig något av det också, berättar hon. Man kan inte forcera fram en förändring. Allt har sin tid. Men nu är det annorlunda.

När jag lyssnar till Kerstins berättelse kommer jag att tänka på hur många unga i dag inte känner sig bekväma i sina församlingar. Jag frågar om hon har något råd till dem.
– Jag tänker ofta tillbaka på en sak som mina föräldrar sa till mig: ”Kerstin, bygg inte på dina känslor, för känslorna skiftar”. Det bär jag med mig liksom tacksamheten över Guds ord. Var frimodig och be!
– Jag tror att det beror på var vi har våra förväntningar, lägger Lasse till. Om vi har våra förväntningar på våra med-kristna blir vi ofta besvikna. Våra förväntningar måste i första hand ligga på Gud!

Nyckeln till förståelse

På frågan om hur de tycker att världen har förändrats under deras liv så är de båda överens om att världen har blivit stressigare och att det har utvecklats ett informationssamhälle. Lasse tycker också att man har fler ytliga relationer nu än för några år sedan. Även hos oss kristna. Det är en utmaning till oss att odla relationer. Träffas på riktigt och göra saker tillsammans utan att bli avbrutna. Men det är inte bara negativa saker som skett.

– Unga kristna är ofta mer medvetna och vill mer med sin kristna tro, menar Kerstin. Man har sett mer av avigsidorna med det ickekristna livet och därför är man mer säker på varför man är kristen. Det tycker jag är positivt.

Därför tror hon också att de unga kristna idag har mycket att ge den äldre generationen. Både Lasse och Kerstin är dessutom övertygade om att det är något som deras generation också är villig att ta emot. Det finns redan platser för samtal mellan generationerna, men Lasse tror att det behövs många fler samtal – framför allt i föreningar och församlingar.

Kerstin påpekar att det ibland kan vara svårt att förstå de ungas kultur. Man ägnar sin tid åt så olika saker, och därför har man inte så mycket gemensamt. Därför är det viktigt för de unga att förstå att de äldre till exempel inte förkastar deras musikstil, men man känner heller inte till den.

Ett livs erfarenheter

Den självklara avslutningen på vårt samtal blir att fråga vad de har lärt under ett helt liv och vad de kan dela med sig till er som läser. Lasse återkommer till lärdomen om människans oändliga värde i Guds ögon. Att vi kan vara trygga trots att vi vet att vi kommer att misslyckas med saker i framtiden. Gud är med och leder oss. Vi får tillhöra Hans rike, och känna Hans omsorg om oss. Döden är besegrad och vi kan därför frimodigt se fram emot den dag då livet här är slut; när Jesus kommer tillbaka, eller när vi dör. Då finns det en fortsättning som är bättre än vi kan ana.

Lasse och Kerstins råd till Insidans läsare:

  • Använd din bibel! Både med kompisar och ensam. Skriv gärna ner de tankar du får.
  • Gå regelbundet till Gudstjänst, och sätt av söndagen till att vara en vilodag.
  • Var med i en kristen gemenskap. Ungdomsgrupper, bibelstudiegrupper, mm.
  • Ha inte för stora krav i din bibelläsning. Det är inte mängden som räknas utan att vi gör det.
  • Använd ordet förlåt!