Vad det egentligen betyder att tro på Gud kan vara svårt att förklara. Känslan av tro kan komma och gå, men Gud vill ändå möta oss mitt i hjärtats längtan och sökande.

“Tror du på Gud?” Om jag utgår från hur jag känner och tänker så skulle jag nog säga att jag tror på Gud ibland. När jag möts av den frågan är det därför långt ifrån enkelt att svara helt riktigt. Det är känsligt och komplicerat. Vad innebär det egentligen att tro?

Någonting händer i alla fall med mig när jag får se naturens otroliga detaljer – de är som ledtrådar till att något större än jag existerar. Att få finnas till som en liten människa i ett universum med miljarder år gamla stjärnor och att få möta godhet och värme från andra människor; det finns något vackert och underligt med det här livet ändå.

Känslan av tro

En förklaring till ordet “tro” kan jag hämta från Bibeln. Det betyder att lita på att Gud är Gud, skaparen av himmel och jord, den allsmäktige Fadern som fötts som människa genom Jesus Kristus, därför att han vill rädda alla människor och göra dem till sina barn. Det betyder att lita på Jesus, som har tröstat och provocerat, helat och förbannat, dödats och uppstått, lyfts upp till himmelen och sänt sin hjälpare, den helige Ande, för att vittna om honom. Ibland känns det som att jag tror på Gud och allt i livet verkar ha en mening. Ibland går jag miste om den känslan. Jag kan inte lita på Gud och i stället för att tillbe och ära honom vill jag vända mig bort från honom. Allt övernaturligt känns helt orimligt. För dessa växlande känslor passar Bibelns beskrivning av människans hjärta: Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? (Jeremia 17:9).

Nu tror jag på Gud.

Letar, brister, byts ut

Hjärtat går igenom olika stadier. När man är ung söker hjärtat kortvariga spännande och starka upplevelser av olika slag. När dessa har jagats tillräckligt länge finner man en mer varaktig känsla av mening i den svåra plikten att vara en god människa. Slutligen söker man ett bestående svar på frågan “Varför?” som hjälper en att uthärda livets alla omständigheter. Men det är inte lätt att vara människa. Skamliga och plågsamma minnen hopas och hjärtat brister. Men mitt i detta möter Gud oss med ett löfte: Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött (Hesekiel 36:26). Vi behöver Guds Ande för att överleva. Tidigare kändes gudstjänsten torr och trist, men efter denna insikt är den livsviktig för mig. Efter att ha misstrott Gud får jag ändå gå fram till nattvarden. Jag får ett litet bröd i handen och dricker ur den skimrande bägaren; detta är verkligen min Herre Jesus Kristus och mina känslor kan inte rubba denna historiska verklighet. Gud har fattat min hand och dragit mig upp ur det djupa vattnet. Nu tror jag på Gud.

Foto: unsplash.com Jon Tyson
DELA
Föregående artikelInsidan sommartipsar
Nästa artikelGud svarar på bön!