Alla har vi någon gång gått i skolan. Och vad gör man innan man går i skolan? Man börjar på sin nya skola.
Oavsett om det är gymnasiet, grundskolan, universitetet eller något helt annat så har man alltid en första dag bland nya klasskamrater. Nu är jag nog lite äldre än de flesta som läser Insidan, men även jag började skolan för ett par månader sedan. Det har inneburit nya klasskamrater som jag ska lära känna, nya ämnen som jag ska lära mig och ett helt nytt sammanhang att passa in i. Jag minns väl att när jag tidigare börjat i en ny skola eller hamnat ett nytt sammanhang så har jag varit orolig för vad folk ska tänka när de ser mig. Tänk om jag inte är rolig nog? Snygg nog? Smart nog? Skön nog?
Jag var inte lika rädd längre, men mina klasskamrater var fortfarande det.
Även nu när jag började skolan var jag rädd för vad folk skulle tycka om mig. Det fanns kvar i mig trots mina många levnadsår och mitt goda självförtroende. Men läs noga nu, för när jag väl träffade mina klasskamrater och pratade med dem lade jag märke till två saker: Jag var inte lika rädd längre, men mina klasskamrater var fortfarande det.
Jag tror att min rädsla dämpades i takt med att jag började umgås mer med Gud. Tack vare denna förändring kunde jag nu fokusera på att visa mina klasskamrater att de är sedda och uppskattade precis som de är, istället för att fokusera på att själv passa in. Gud påminner mig om följande saker kopplat till den här situationen: Jag är underbart älskad av Gud och fullt tillräcklig som jag är. Och jag ska göra mitt bästa för att andra jag träffar får lära sig detsamma om sig själva, men också bättre få lära känna honom som säger det till oss.
