Jag sitter på en bänk utanför affären, försöker samla mig och sluta gråta. Jag har precis, av misstag, lyckats öppna min bildörr in i en främlings bil. Bilägaren for ut ur förarsätet, riktigt upprörd.
Hon skällde ut mig på ett sånt där förminskande sätt. “Vilken idiot smäller upp dörren sådär? Det var tur att jag satt i bilen så att du inte smet undan.” Jag försökte vara lugn och samlad. Det slutade med att vi kom överens om att hon skulle anmäla händelsen till sitt försäkringsbolag. “Och tar inte du ansvar för det här så anmäler jag till polisen!” skrek kvinnan och körde iväg. Jag känner hur tårarna trycker på och blir sittande på bänken.
Jag känner hur tårarna trycker på och blir sittande på bänken.
Så kommer två främlingar fram till mig och den äldre av dem frågar mig: “Hur är det med dig? Vad var det som hände?” Hon ger mig en kram, ser på mig med vänliga ögon och lyssnar när jag förklarar vad som hänt.
Detta kallar jag fina medmänniskor. De väljer att gå och trösta en random person utan att veta något om mig eller vad som hände. Men vid närmare eftertanke … så kanske även den otrevliga bilägaren är min medmänniska. Också hon är älskad av Gud och hade kanske behövt någon som frågade ”hur är det?”.
Jesus är verkligen en förebild i detta. Han ser alltid bakom människors fasader och beteenden och bemöter dem med kärlek. Han har sagt att om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom (Matt 5:41), Älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:44) och Löna inte ont med ont (Rom 12:17). Han vill hjälpa dig att göra detta!
