För ett tag sedan såg jag en film med titeln ”Gud är inte död 2”. Efter filmen hade jag många tankar och funderingar.
Filmen handlar om en lärare som är troende och som en dag får en fråga om Jesus under en lektion. Läraren svarar på frågan och citerar då en vers från Bibeln. Detta reagerar en elev i klassrummet på och går och berättar det för rektorn. Läraren blir kallad till ett möte där rektorn lyfter att man enligt läroplanen inte får lov att uttrycka sin egen personliga tro. Rektorn säger: “Om du bara ber om ursäkt och lovar att inte diskutera Jesus i framtiden så behöver vi inte ta detta vidare.” Läraren förstår ingenting. Hon kan inte be om ursäkt. Det enda hon gjorde var att besvara elevens fråga. Detta leder senare till en rättegång. Innan rättegången säger läraren till sin advokat: “Jag står hellre på Guds sida och blir dömd av världen än står på världens sida och blir dömd av Gud.”
I korridorerna fick jag höra kränkande skämt om hur hjärntvättad och korkad jag var.
Under hela min skolgång har jag fått frågor som “Tror du på Gud?” och “Är du kristen?” Jag har alltid varit öppen med att jag är troende, men det har inte alltid varit så populärt. I korridorerna fick jag höra kränkande skämt om hur hjärntvättad och korkad jag var. Detta tog hårt på mig, och det blev jobbigt att gå till skolan eftersom jag var rädd för vad folk skulle säga.
Precis som läraren i filmen har jag svarat ärligt på frågorna jag fått om min tro. Oavsett vad människor tyckte och tänkte visste jag att Gud var med mig, varje dag. Jag tror att Gud ger oss styrka att våga berätta och vara öppna. Vi får vara trygga och lägga allt i Guds händer och lita på att Gud vill använda oss.
Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. (Rom 1:16)
