Häromdagen satt jag och tittade på VMA-galan, en musikgala i USA där de hetaste artisterna samlas för att ta emot priser. En tanke som slog mig är hur ungdomar och unga vuxna söker efter något som kan fylla tomrummet inom dem. Tomrummet som bara en kan fylla.

Det var speciellt vid ett tillfälle som jag tänkte på detta. Kanye West blev tilldelad ett stort pris och hela publiken började jubla och sträcka händerna i luften när han kom upp på scenen. Först stod han där i en och en halv minut, helt tyst, och tog åt sig hyllningarna

”Det gick upp för mig hur viktigt det är för oss som unga kristna idag att våga visa oss.”

Därefter höll han ett tal på 15-20 minuter. Och det var då jag verkligen förstod att världen är i behov av Gud! Där stod han och predikade om hur han skulle offra sitt liv för konsten, att inte bry sig om sina ”haters” och hur viktigt det är att vi lär våra barn att vara självständiga och inte hata. Och visst, det sistnämnda är inget dåligt, men mina tankar gick direkt till ungdomarna i publiken. Det finns så många avgudar i vår värld, och kändisarna står högt upp på den listan. De har ett så enormt inflytande på sina fans – de kan till och med få fansen att i princip stå och buga för dem. Ungdomar gör och beter sig som sina idoler.

Det gick upp för mig hur viktigt det är för oss som unga kristna idag att våga visa oss. Vi måste visa att det finns något annat, mer hållbart att fylla det där tomrummet med. Det tomrummet som bara en kan fylla: Jesus!