Ibland träffar jag gamla vänner som frågar vad jag gör till vardags. “Är ungdomsledare i en församling” svarar jag och så börjar det – en massa frågor som jag inte har kunskap nog att kunna svara på kastas emot mig. Och jag känner mest att jag vill åka hem och gömma mig under mitt täcke. Ibland tänker jag: “Åh, vad underbart det hade varit att bara få vanliga frågor om ett vanligt jobb och att inte vara tvungen att försvara sin tro.”

Du har kanske andra frågor som du är tvungen att svara på, men känner ändå att det vore lättare att gömma sig under täcket och göra ingenting när folk frågar dig. Du tänker kanske: “Jag orkar inte vara ensam kristen” eller “jag känner mig så dum för att jag inte vågar säga att jag är kristen” eller “jag är så rädd för vad alla ska säga” eller så har du en helt annan historia. Då kanske samma fråga dyker upp hos dig som hos mig: Är Jesus värd att lida för?

Jag har börjat göra om denna fråga när den dyker upp, och tänker istället: Varför är Jesus värd att lida för? Då kommer svaret snabbt: för att Jesus först har lidit för oss, utan att ha tänkt en enda dålig tanke! Jesus, mannen utan felsteg. Är det verkligen rätt att han fick detta straff på sig? Nej, vill man svara, men svaret blir ändå: det fanns ingen annan väg.

När jag blev kristen tänkte jag: “NU! Nu ska allt bli bra! Inga mer problem, inget mer lidande.” Dock säger bibeln något annat – faktiskt tvärtom. Vi ska bli förföljda. Torterade. Slagna. Fast vet du vad det bästa är? Jesus är med dig, för han har gått före och själv lidit. Han vet vad lidande innebär.

Jesus har gett mig allt. Han tyckte att jag var värd att lida för. Hur mycket är då inte han värd att lida för?

Foto: pixabay.com
DELA
Föregående artikelDen svage och Gud
Nästa artikelÅrets julklapp kan bli din