”’Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren ska gå fram där’ en stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.”

Detta stycke visar mig hur många sidor Gud har. Det är inte svårt att minnas när Gud är som en brinnande buske eller en molnstod i öknen. Det som är lätt att missa är viskningen. Att Gud också är ett stilla sus. Om jag bara lyssnar på Gud när han använder blixtar så missar jag hälften av allt han har att säga mig. Jag missar hälften av vad han är. Jag behöver påminnas om att Guds viskning också finns där – lika påtaglig som en eldstod – men som lättare överröstas av den värld som finns omkring.

Anna Remgård, Lund

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelGlad sommar!
Nästa artikelVisst finns Han!