”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus, vår Herre.”

Rom 8:38-39

Det är detta bibelord som fått driva mig i min relation till Gud. Guds kärlek till oss människor. Det är även detta bibelord som, under andlig torka, hjälpt mig hitta tillbaka till bibelläsningen och bönen.

  I mitt liv har det blivit så mycket ”jag borde…” vad gäller Gud. Jag borde läsa bibeln, gå i kyrkan, be och så vidare. Och när det är kraven som driver en i ens gudsrelation försvinner snabbt glädjen och viljan att hålla igång relationen. Om det är kraven som driver en rubbas lätt även gudsbilden, så att man istället för att uppleva Gud som god och kärleksfull ser honom som en sträng Gud med pekpinnen, redo för att peka ut allt det som blir fel i ens liv. För mig blir det lätt så, eftersom jag lättare ser kraven (jag borde…) än Guds kärlek.

  I våras på ungdomsgruppen sa talaren: ”om vi, istället för att ha blicken fäst på att vi borde läsa bibeln, be, och gå på gudstjänst, flyttar blicken till Jesu kors, drivs vi av Guds kärlek istället för av yttre krav.” Detta talade så mycket till mig. Jag får alltså lämna kraven bakom mig, för att istället låta min gudsrelation drivas av glädjen, viljan och kärleken som föds när jag har Jesu kärlek i fokus. Så sjukt befriande! Och i Rom 8:38-39 beskrivs Guds kärlek på ett fantastiskt sätt. Varken död eller liv kan skilja oss från hans kärlek. Det är verkligen betryggande, och jag får ofta komma tillbaka till det.

Låt oss tacka Honom för hans kärlek till oss!

Alfred Nilsson, Åhus