”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.”
Jag är konstant mörkrädd. När jag är ute en sen kväll, är ensam hemma när det är mörkt, eller går ner i en dunkel källare är det alltid samma sak: Jag går på helspänn och målar upp för mig allt farligt som kan tänkas hända. Det är oftast då som orden från Psaltaren 139 kommer till mig: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Det är ett väldigt enkelt bibelställe, men det kan ändå vara en tröst och hjälp när man är ängslig, och även i andra sammanhang.
Jag är aldrig ensam. Men även om jag med mitt förnuft vet att Gud alltid är närvarande och att han genom tron på Jesus bor i mitt hjärta, så känns det inte alltid så. Det är lätt att låta sig styras av sin rädsla i jobbiga situationer, vare sig det gäller att man är rädd för mörker, rädd i möten med andra människor, rädd för att göra bort sig eller rädd för något annat. Gud vill inte att jag ska vara förlamad av rädsla. Han vill att jag ska vara frimodig och trygg. Han omsluter mig på alla sidor, och håller mig i sin hand.
Gud är god, verkligt god mot mig och vill mitt bästa i alla situationer, trots mina misslyckanden och även om jag har svårt att tro det ibland. Han är alltid där, oavsett vad jag känner, och älskar mig som jag är.
Jag är döpt! Jag blev en gång omsluten och upptagen i Guds fadersfamn, och han har inte släppt mig, trots mina felsteg. Jag får komma till honom om igen och ta emot förlåtelse för det som blivit fel, och få kraft och hjälp till att vandra vidare, omsluten av honom.
