Alexander Juntikka letade länge efter hopp och mening. Han letade i ishockey, musik, vänner, men ingenting fyllde hans innersta längtan. Var letar man då?
Namn: Alexander Juntikka
Ålder: 17 år
Bostadsort: Glimåkra
Sysselsättning:
Gymnasiestudent
Intressen: Idrott och musik, de tre kristna ungdomsgrupperna han är aktiv i
– Gud kändes lite som tandfen, eller jultomten, innan jag blev kristen.
Vägen från tanken på Gud som något oviktigt och långt borta, till att vara det viktigaste i livet, var lång för Alexander. Det började med konfirmationen i den lokala kyrkan. Vid den tiden led han av starka känslor av utanförskap och psykisk ohälsa.
– Det enda jag orkade med just då var att ligga på mitt rum och titta på film, egentligen. Jag hade gått hos en del läkare och psykologer, men inget hjälpte. Inte förrän jag började konfirmationen.
Ångesten lättar
En trygghet spred sig i Alexander under konfirmationstiden. Gud var fortfarande otydlig, men gemenskapen och den härliga känslan hade satt sig någonstans.
Efter konfirmationen kände Alexander sig dålig igen, och under den följande sommaren var livet tungt och grått. När hösten sedan kom bestämde han sig tillsammans med sina kompisar för att hjälpa till på kommande konfirmationsläger, vilket också innebar att han behövde gå till ungdomsgruppen.
– Ångesten lättade när jag kom dit. Jag insåg att jag verkligen behövde den kristna gemenskapen. Många av de vänner jag lärde känna där hjälpte mig senare att pussla ihop livet med den kristna tron.
Allt eftersom tiden gick blev Alexander mer och mer säker på att det var hos Gud han hörde hemma.
Livets autocorrect
Allt eftersom tiden gick blev Alexander mer och mer säker på att det var hos Jesus han hörde hemma, och han började kalla sig kristen. Extra tydligt blev det när Gud på ett märkligt sätt visade Alexander bibelordet Galaterbrevet 1:6-7 genom mobilens autocorrect.
Bibelordet stärkte honom i den kallelse han känt växa fram, och hjälpte honom även att gå emot människorna i hans närhet som försökte trycka ner honom. ”Du är hjärntvättad” och ”det är bara en fas, släpp det” var saker han fick höra. Men med Guds hjälp lärde sig Alexander fokusera på att få komma nära Gud istället för att lyssna på vad andra tyckte.
Idag är Gud en viktig och självklar byggsten i Alexanders liv. Även om psykisk ohälsa och ångest fortfarande kan plåga honom har relationen med Gud gett honom både kraft och framtidshopp.
– Mitt liv har verkligen blivit mycket lättare och härligare efter att jag började följa Jesus.
Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Gal 1:6-7
