Camilla Arvidsson märkte att de kristna hon kom i kontakt med genom konfirmationen och ungdomsgruppen hade något i sina liv som hon saknade. De sa att detta något var Jesus, och Camilla gav honom en chans – en chans som han tog.

Namn: Camilla Arvidsson
Ålder: 21 år
Bor: Lund
Sysselsättning: läser till socionom och även en kurs i arabiska
Intressen: sy, sticka, virka, brodera, läsa och fika

– Innan jag blev kristen tänkte jag att den kristna tron var bullshit.

Camilla Arvidsson valde att konfirmera sig, men inte för att hon var nyfiken på Gud. Det var presenterna som lockade. Men konfirmandtiden blev starten på en resa som skulle ge Camilla mycket mer än bara presenter.

Ledarna hade något speciellt

När Camilla började gå på konfirmationsträffarna märkte hon att det var något speciellt med hennes ledare.

– Ledarna verkade ha något som jag aldrig hade mött förut. Till mig sade de att de hade Jesus i sina liv, men jag trodde ju inte på Gud, så jag förkastade det de sa. De uppmanade mig att testa att be. Det tänkte jag verkligen inte göra, sa jag. Gud fanns ju inte. “Ja, om Gud inte finns så är det meningslöst att be”, svarade ledarna, “– men tänk om han finns!” Jag tyckte att det låg något i vad de sa, så jag testade att be.

Bönesvaret gav insikter

– Jag bad ofta och om samma sak hela tiden, och till slut svarade Gud. Och när han svarade på min bön insåg jag tre saker: för det första att Gud finns, för det andra att jag inte kände honom och för det tredje att jag ville lära känna honom. Jag har aldrig varit så lycklig som i ögonblicket då han svarade mig.

Jesustroende ungdomar gjorde intryck

Ledarna uppmanade Camilla att gå till Kefas, ungdomsgruppen i Kungälv där hon bodde. Kefas var samtidigt som Camilla och hennes familj dansade folkdans, så hon gick dit för att testa en gång, men tänkte absolut inte börja komma regelbundet.

”De verkade så glada över att just jag var där.”

– Kefas visade sig bestå av samma slags människor som mina ledare, personer som hade Jesus i sina liv. De verkade så glada över att just jag var där, något jag aldrig hade varit med om tidigare. Jag har oftast varit utanför, ensam och mobbad. Efter bara ett besök på Kefas var jag fast och jag slutade dansa omgående.

Tron har kostat

– Sedan jag blev kristen har jag en ny trygghet och en ny glädje i mitt liv. Gud har gett mig en törst efter livet, något jag tidigare har saknat. Men min tro har också fått kosta. Min relation med min familj är mycket sämre nu än den var innan jag blev kristen, mycket på grund av att Gud är det viktigaste i mitt liv och påverkar hur jag tänker, handlar och värderar saker.

Trots att min tro har kostat mig mycket, så är mitt möte med Gud och den tro han ger mig mer värd än något annat i mitt liv. Mina konfaledare hade rätt, om Gud finns så är det värt det – och han finns!

Foto:
DELA
Föregående artikelFinns det en Gud?
Nästa artikelEtt större perspektiv