Gilla artikeln!(6 gillar)

Ibland kan allt se perfekt ut, men under ytan saknas något. Daniel Andertun tog steget bort från Gud när pressen från omvärlden blev för stor. Men hans historia slutade inte där.


När Daniel 2011 var fadder på ett konfirmationsläger blev pressen för stor. Han hade vuxit upp i ett kristet hem där han fick gå i kyrkan och åka på läger. Han hade till och med gått på en kristen skola. Men gymnasiet blev en svår prövning. När han plötsligt stack ut på grund av sin tro blev vardagen tuffare.

– Jag tänkte att jag behövde vara hundra procent kristen, eller inte kristen alls. Pressen att vara en förebild för konfirmanderna blev för mycket när jag själv inte kunde leva hundraprocentigt kristet. Så jag lämnade tron helt och hållet.

Följande gymnasieår drog sig Daniel undan från alla sorters kristen gemenskap och försökte hålla Jesus på så stort avstånd som möjligt. Året efter gymnasiet flyttade Daniel till Växjö och i tron om att han kunde finna lyckan någon annanstans hamnade han i dåliga vanor. Detta ledde till att han gled längre bort från Gud och mådde sämre och sämre.

2014 fick Daniel en kristen rumskompis som hurtigt bestämde sig för att göra något åt saken.

– Min rumskompis sa till en annan vän att han skulle göra mig kristen igen, men jag bara ryckte på axlarna.

Men detta betydde mer för Daniel än han först trodde och det skedde under en tid som kanske var Daniels jobbigaste någonsin. Även om det inte blev många djupa samtal, så fick hans rumskompis alltid finnas där för honom.

Jag var rädd för att människor skulle vara farligare än Gud, men sanningen är att det är tvärtom. Gud är störst.

Höst och vår gick och det blev sommar och Daniel åkte på ett kristet läger för att träffa gamla vänner, inget mer. Men Daniel blev berörd direkt.

– Så fort jag kom så kändes det bra, det var en fridfull atmosfär och väldigt annorlunda från vad jag blivit van vid.

Under kvällsmötena funderade Daniel länge på om han skulle gå till förbön, Gud kändes för varje kväll närmre än han hade känts förr. Sista kvällen tog Daniel steget:

– Jag hade pratat med en gammal vän under dagen som sa att han skulle stå som förebedjare, så jag gick bort till förbönsstationerna. Jag såg att hans station var den enda lediga, så gick jag dit. Det var inte tur eller ödet som gjorde att det blev så, det var Gud.

Daniel fick tydligt känna Guds närvaro under förbönen och berättade om allt tungt han bar på. Sen gick allt väldigt snabbt. Redan samma kväll fick han komma i kontakt med en bibelskola där han bestämde sig för att gå kommande höst. Hösten var inte utan problem och Daniel tvivlade fortfarande.

– Hösten var jobbig, och jag funderade ett par gånger på om jag skulle hoppa av skolan.

Men när det under jullovet fanns tid att i stillhet läsa Bibeln i en egen takt, och verkligen ta tid för Gud blev det tydligt för honom att han ville, men framförallt behövde, återvända till Jesus.

Daniel vill nu med sina erfarenheter uppmuntra alla som tycker att det är tufft att vara kristen i ett land där man ofta ser ner på den kristna tron. Skolan är en miljö där detta märks tydligt. Men efter att ha försökt leva utan Jesus fick han inse att även om det kan vara tufft så är det en gemenskap med Gud vi är skapade till.

– Jag vill skicka med Heb 13:5b-6 till alla som tycker det är tufft att vara kristen i skolan. Jag var rädd för att människor skulle vara farligare än Gud, men sanningen är att det är tvärtom. Gud är störst.