Den kristna kärleken fångade Carl Vilhelm

Att Carl Vilhelm skulle konfirmeras var självklart för hans föräldrar. Det var det däremot inte för Carl Vilhelm. Efter många om och men dök han ändå upp när lägret började, och där möttes han av något han inte kunde motstå.

Namn: Carl Vilhelm ”CV” Boström

Ålder: 19 år

Bor: Örkelljunga och Ängelholm

Sysselsättning: går på Strandhems Bibel- och lärjungaskola

Intressen: musik, gitarr och träning

Konfirmeras eller inte?

När Carl Vilhelm började åttan var han inte anmäld till någon konfirmationsgrupp. Det var så han ville ha det, men hans föräldrar tyckte annorlunda.

– De hade varit skilda i mindre än ett år, men nu var de eniga och tyckte absolut att jag skulle följa traditionen och konfirmera mig. De tjatade på mig och jag stod emot. Jag ville verkligen inte. Men så ringde mamma till mormor och morfar, som är stora förebilder för mig, så att de fick köra upp från Landskrona till Ängelholm för att övertala mig. Då gav jag med mig.

Carl Vilhelm anmäldes till EFS konfirmationsläger i Åhus. Han ångrade sig snart och fick då sin mamma att låta honom slippa lägret. Kvinnan han ringde till för att avanmäla sig lyckades han däremot inte få över på sin sida och samtalet slutade med att Carl Vilhelm blev övertalad att åka i alla fall.

Motviljan försvann …

Tre veckor innan lägret började träffade Carl Vilhelm de andra konfirmanderna och ledarna på en förträff.

Kärleken jag mötte väckte hunger och intresse i mig.

Jag var givetvis väldigt skeptisk när jag kom dit, men när jag väl började prata med personerna där förändrades allt. Plötsligt var det väldigt roligt att vara där. I efterhand har jag förstått att det var kärleken mellan människorna på gården som gjorde ett sådant intryck på mig. Det var inte någon stark predikan om korset, något talande vittnesbörd eller någon ösig lovsångsstund som fångade mig, utan kärleken.

… och ersattes med iver

– Kärleken jag mötte väckte hunger och intresse i mig och under de tre veckorna som var kvar innan lägret gick jag på elva gudstjänster. Ivern fortsatte in på lägret och jag fick testa och undersöka Gud och kristen tro ordentligt.

– Konfirmationsdagen kom och jag fick frågan om jag ville ta emot Jesus som min herre och följa honom, eller något i den stilen. Jag insåg att om detta är sant så måste jag vara en del av det. Det fanns inget alternativ. Den dagen blev jag kristen.

En rättfärdig syndare

En söndag några månader senare var Carl Vilhelm på gudstjänst. När prästen efter syndabekännelsen tillsade församlingen förlåtelsen hände något i Carl Vilhelm.

För första gången insåg jag på riktigt att jag är en syndare som har trampat snett massor av gånger. För det förtjänar jag att straffas med döden. Men när prästen sa de där orden kände jag hur en tyngd lyftes från mina axlar. Jag var förlåten, fri och rättfärdig!

Gud är livsviktig

– Min relation till Gud har fortsatt att växa sedan dagen jag tog emot honom. Visst har den haft sina toppar och dalar, men den växer i alla fall. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan Gud. Jag klarar mig inte utan honom, varken i det här livet eller i evigheten. Jag har tagit beslutet att följa Jesus resten av mitt liv, och det tänker jag hålla.