Gilla artikeln!(10 gillar)

När omvärlden kräver för mycket kan det kännas som om marken under en ska rasa. För Isabella får Gud alltid bli vilan och tillflykten, eftersom han har lovat att vara vår trygga hamn där vi finner vila och återhämtning.

Namn: Isabella Johansson
Ålder: 22 år
Bor: överallt och ingenstans
Sysselsättning: Student och livsnjutare

Isabella Johansson är för tillfället i Kina på praktik. Annars är både den portugisiska sydkusten, Strandhems bibelskola och södra England (där hon studerar Philosophy, Politics and Economics på universitet) hem för henne. Hon får se många av världens hörn, och alltid tillsammans med Gud. Men första gången hon mötte honom var hemma i Sverige.

– När vi flyttade från mitt barndomshem i Alingsås bestämde jag och min kompis oss för att hitta på något under sommaren, något extra roligt!

Både Isabellas och hennes kompis familjer saknade någon nära relation till kyrkan och kristendomen. Ändå blev det på något sätt så att Isabella och hennes kompis bestämde sig för att konfirmeras på Åh stiftsgård utanför Göteborg. Att de skulle konfirmeras var en oväntad sak. Att det var på Åh var ännu mer oväntat.

– Det måste varit Gud som skickade dit oss. Vi var ju typ de enda som inte var kristna sen innan i vår grupp. Men direkt slog det varma välkomnandet oss med häpnad, och grep tag i mig.

Han har lovat att leda henne, och Isabella tar det löftet på allvar.

Tron på Jesus kom inte direkt, utan fick växa fram. Men det hade den god tid att göra eftersom Isabella blev kvar i den kristna gemenskapen. När det var dags för nästa steg i vandringen med Jesus fick hon återigen bli inspirerad av andra kristna.

– Jag inspirerades mycket av människor som vågade stå upp för sina ibland ganska ovanliga åsikter. Jag fick förstå att jag fortfarande kunde ha mina egna åsikter, och ändå vara kristen. Det inspirerade mig till att utveckla min tro och mig själv.

Efter att Isabella påbörjade sin personliga vandring med Gud så har han fått en väldigt central plats i hennes liv. Som en följd av Isabellas universitetskurs får hon ofta ifrågasätta sin världsbild mycket. Ändå står Gud fast, och hon vet att han aldrig kommer släppa henne. Men det kanske viktigaste är att hon kan leva varje dag, trygg och säker, tillsammans med Gud. Han har lovat att leda henne, och Isabella tar det löftet på allvar. Till och med när det gäller tanken på döden finner hon tröst och trygghet i Gud.

– Något som hjälper mig ofta är att jag kan vara trygg varje dag. För jag vet att döden inte är ett hot. Det hade jag aldrig kunnat leva efter om jag inte var kristen. Det ger mig frid.

Vid en tidpunkt i Isabellas liv skakades hennes värld om, och allt runt omkring blev svårare och svårare. Till slut nådde hon en punkt där hon var tvungen att göra en förändring i sitt liv för att inte falla ihop. Svaret blev ett sabbatsår på en bibelskola.

– Gud fick visa för mig att han kunde hjälpa mig även när det var som svårast, och han gjorde det! Han bevisade att han verkligen är en klippa att stå på.