Gilla artikeln! (Inte gillad än.)

Vad är meningen med livet? Att svara på den frågan var provet som Emma Jönsson satte Gud på för att se om han fanns eller inte. Svaret Gud gav gjorde att Emma tog beslutet att följa honom.

Det var på en återträff efter konfirmationen som Emma bestämde sig för att bli kristen. Då hade hon haft tankar på Gud under en längre tid, inte minst sedan konfirmationen ett år tidigare.

Namn: Emma Jönsson
Ålder: 26 år
Bor: Lund
Sysselsättning: studerar till sjuksköterska
Intressen: människor, att resa och att odla

En Gud som hjälper

I Emmas familj är det ingen som kallar sig för kristen. Sin första kontakt med kristen tro fick Emma i stället genom kyrkans barnkör som hon var med i. Hon fick höra om Gud i sångerna och i gudstjänsterna, men för Emma var Gud något avlägset som nog ingen på riktigt kunde tro på.

En dag skulle Emma duscha medan hennes pappa var utomhus. Hon hade glömt något och kunde inte nå det själv.

– Det var inte lönt att skrika på pappa – han skulle aldrig höra – men jag kom att tänka på det vi sjöng i kören om en Gud som hjälper. Så jag bad till Gud att pappa skulle komma och hjälpa mig. Bara en liten stund senare kom pappa in eftersom han ”kände på sig” att han behövde det. Händelsen förundrade mig så klart, men gjorde ingen bestående skillnad i mitt liv.

Aftonbön med svar

– Att konfirmeras var nog alltid självklart och att åka på läger på sommaren lockade mer än terminsläsning. Konfirmationslägret på Strandhem ledde inte till någon drastisk förändring i mitt liv, men det satte igång tankar i mig. Jag började på allvar fundera på om den Gud jag hört talas om kunde finnas på riktigt och vilka konsekvenser det i så fall skulle få i mitt liv.

”Jag gav Gud en ny chans, jag hade trots allt tagit beslutet att följa honom.”

Funderingarna var Emma inte klar med till konfirmationsdagen och inte ett år senare till återträffen heller.

– På återträffen kändes Gud längre bort än på länge och jag övervägde att sluta fundera och strunta i det här med Gud. Men jag tänkte ge honom en sista chans. Jag tänkte sätta honom på prov med min svåraste fråga. Jag bad att Gud skulle visa mig vad meningen med livet var innan dagen var slut. Den kvällen var det en fadder som ledde aftonbönen. Han sa att han trodde att meningen med livet var att ta emot från Gud och ge vidare till andra. Gud hade svarat på min bön och enligt mitt eget löfte skulle jag nu följa Gud.

Gud och resten av livet

Emma hade tagit beslutet att tro. Hon började gå till en ungdomsgrupp, be och läsa Bibeln. Hon fanns med i trygga kristna gemenskaper och hennes tro växte. Sedan flyttade hon utomlands.

– I mötet med nya människor och tankesätt ifrågasattes det mesta i mitt liv. Gud fick ta ett stort steg tillbaka eftersom jag inte fick ihop honom med resten av livet.

– När jag kom tillbaka till Sverige vågade jag knappt kalla mig för kristen. Men jag ville ge Gud en ny chans, jag hade trots allt tagit beslutet att följa honom. Därför bestämde jag mig för att gå bibelskola. Det blev ett år fullt av frågor, svar och möten med Gud. Min tro fick en starkare grund.

En röd tråd

– När jag ser tillbaka kan jag se Gud som en röd tråd genom mitt liv. Han har tagit hand om mig hela vägen – genom alla tvivel, all bortvändhet och alla misstag. Därför känner jag mig trygg med att han kommer att fortsätta vara nära oavsett vad som händer i framtiden.