Viktor blev inte kristen över en dag. Istället fick hans tro växa fram genom många små steg.
Ålder: 19 år
Bostadsort: Bjärnum
Sysselsättning: har sabbatsår, jobbar just nu på Ballingslöv kök
Intressen: handboll, discgolf – sport i allmänhet helt enkelt, samt apologetik
Fun fact: har kunnat över 70 decimaler på pi (dock glömt de flesta)
Viktor visste inget om vem Gud var eller vad det innebar att vara kristen – det var inte ens något han funderade över. Han hade många fördomar om kristendomen och kristna människor. Han tänkte att människor som är kristna idag antingen är väldigt gamla eller väldigt konstiga.
Möten med kristna
Allt förändrades när Viktor gick i sjuan. Då fick de nya klasser och han fick två kristna vänner.
– När jag först hörde att de var kristna tyckte jag att det var konstigt, för det gick inte ihop med mina fördomar. Jag tyckte ju om dem!
Han följde med vännerna till ungdomsgruppen, och eftersom han gillade gemenskapen och tyckte att det var kul fortsatte han att gå dit. Men trots att han var där ganska ofta tänkte han inte så mycket på Gud och tron. Likadant var det när han konfirmerades.
– Det fanns ett intresse och jag var i kristna kretsar, men jag tog inga steg i tron eller i min relation till Gud.
En ny syn på kristen tro
Till slut bestämde han sig för att åka med sina vänner på ett ELU-läger.
– Där bröts alla mina fördomar om kristen tro och kristna människor. Jag fick en helt annan syn på vad det innebar att vara troende.
Jag önskar att alla bara skulle fatta grejen!
Lägret blev en viktig del av Viktors resa mot tro. Han förstod mer av vad Gud gjorde med honom. Människorna som han lärde känna på lägret fick honom att inse vad Gud ville med hans liv.
– Därefter följde ungefär ett halvår av velande. Det var på påsklägret året därpå som jag på riktigt sa mitt ja till Jesus.
En lång väg till tro
Viktors väg till tro gick långsamt, men till slut kände han att han ville kunna kalla sig kristen överallt.
– Gud förvandlade inte mitt liv under en kväll, utan det var mer som vilken relation som helst som tar tid på sig. När jag blickar tillbaka är det mäktigt att tänka på hur tron har fått växa fram steg för steg.
För Viktor har det varit viktigt att känna sig trygg och verkligen tänka igenom vad han tror på – att låta det ta tid, helt enkelt. Från att vara ingenting alls har tron mer och mer vuxit till att bli en central del av hans liv. Nu brinner han för att låta sig användas av Gud för att få fler människor att göra sin resa och lära känna Gud.
– Jag önskar att alla bara skulle fatta grejen, men samtidigt förstår jag ju dem som inte har tagit emot Gud än. Man är skeptisk och det tar tid.
