Guds barn som kom hem

Som att komma hem och hitta sin rätta identitet som Guds barn. Så upplevde Hanna det när hon mötte Gud.

Namn: Hanna Kylefalk
Bostadsort: Lund
Sysselsättning: studerar statsvetenskap
Intressen: fika, löpning, film, politik
Fun fact: har hoppat bungyjump

När konfirmations- undervisningen drog igång i Partille våren 2009 hade 14-åriga Hanna Kylefalk ingen aning om vad det skulle få för betydelse i hennes liv. Hanna kommer inte från en kristen familj. Även om föräldrarna inte var kristna ville de att Hanna själv skulle få välja vad hon ville tro på. Därför tyckte de att hon skulle konfirmeras. Hanna var, liksom de flesta andra tonåringarna som skulle konfirmeras i samma grupp, inte kristen.

Berörd under andakt

Ledarna för konfirmationsundervisningen ordnade andakter där de sjöng, bad och delade vittnesbörd. Att läsa Bibeln och gå i kyrkan var inget som sågs som coolt bland konfirmanderna, och när lovsången drog igång och ledarna ställde sig upp och sjöng med händerna lyfta var det ovant och konstigt. Samtidigt berörde dessa stunder Hanna.

Jag blev helt amazed!

Tidigare hade hon inte trott att det fanns en andlig verklighet, men nu kände hon på ett mäktigt sätt Guds närvaro. Det var som att komma hem. Hon var Guds barn som nu kommit hem. Ledarnas vittnesbörd handlade om en kraftfull Gud som var starkare än ondskan. Hanna ville ta detta på allvar. Hon ville säga ja till Gud i sitt liv.

Stod upp för sin tro

Efter konfirmationen började hon lyssna på lovsång och läsa Bibeln. Låttexterna och det hon läste gjorde starkt intryck.
– Jag blev helt amazed! berättar hon. Det är kraft i evangeliet!
I början gjorde hon det mest i smyg samtidigt som den vanliga vardagen rullade på, men efter ett halvår längtade Hanna tillbaka till kyrkan. Hon ville leva efter Guds vilja och började stå upp för sin tro, även om det inte alltid var lätt inför gamla vänner.

Guds löften räcker

I dag är Hanna en frimodig kristen. Hon vet att hon är Guds barn och tron på honom ger henne hopp, trygghet och glädje. Känslor har alltid varit viktiga för Hanna och det var till stor del känslorna under de där andakterna som fick henne att börja söka Gud. Men med tiden har hon också lärt sig att Gud inte bara är där när vi känner det utan att han också finns mitt i vardagen.
– Guds löften räcker, säger hon
Vägen med Jesus har inte varit spikrak, men Hanna har burits av vetskapen att Gud alltid är god och vill henne gott.