Med villighet att utforska vem Jesus är åkte Linnea Thijssen till ett konfirmationsläger där hon fick möta honom i både tankar och känslor.

Namn: Linnea Thijssen
Ålder: 18 år
Bor: Bara, ett samhälle mellan Malmö och Lund
Sysselsättning: går sista (halv)året på samhällsprogrammet i Malmö
Intressen: skidåkning, gospelkören, bra böcker och TV-serier, goda vänner och Berea (en kristen ungdomsgrupp i Lund)

När Linnea Thijssen gick i åttan anmälde hon sig till ett konfirmationsläger i Åhus. Hon trodde inte på Gud, men däremot var hon nyfiken på honom.

– Jag funderade mycket på varför mina föräldrar valt att tro på Jesus. De är kristna, men har alltid låtit det vara upp till mig om jag vill tro eller inte. Jag funderade också på varför inte bara mina föräldrar, utan även två miljoner andra människor välden över väljer att följa Jesus. Jag bestämde mig för att utforska det genom att konfirmera mig.

Kan jag tro på det här?

Mer eller mindre alla andra på konfirmationslägret var kristna, och dessutom var de antingen släkt med varandra eller så kände de varandra sedan tidigare. Men det hindrade inte Linnea från att besluta sig för att lära känna alla och undersöka vad det var de trodde på.

Skulle jag kunna tro på Jesus? Då måste jag ju omvärdera mitt liv!

– I början hade jag många kritiska frågor och synpunkter. Efter hand började jag förstå vad allt handlade om och i takt med det byttes mina kritiska frågor ut mot djupare filosofiska undringar. Skulle jag kunna tro på mirakel, en Ande och eldstoder? Skulle jag kunna tro på Jesus och vad hans död på korset innebär för mig? Då måste jag ju omvärdera mitt liv!

Känslan av Guds närvaro

– Halvvägs in på lägret satt jag och försökte lära mig bibelböckernas namn och ordning eftersom jag hela tiden var långsammast med att nå fram till rätt bibelställe på lektionerna. Då kände jag en stark känsla av något som bäst kan beskrivas som en närvaro. Förvirrad och lite överväldigad var det först då jag på riktigt övervägde Guds existens. Alltihop låter klyschigt och fromt, jag vet! Men det är sant.

Någon dag senare hade vi mässa. Mina vänner stod upp och lovsjöng bredvid mig när jag kände närvaron igen. Jag brottades med mig själv, bestämde mig, reste mig upp och sjöng. Jag valde Gud och tog emot min första nattvard den kvällen. Omvärderingen av mitt liv var nu oundviklig.

Förändring

När Linnea kom hem från lägret hade hon förändrats mycket, något hon märkte först då. Hennes vänner märkte det också, och många blev lite skakade av hennes plötsliga förvandling.

– En del av mina mindre goda vänner kunde inte acceptera mig för den jag var och försvann därför successivt ut ur mitt liv, medan andra gamla och nya goda vänner stannade kvar. I skolan sågs jag som ännu konstigare än före sommarlovet, vilket inte bekymrade mig så mycket.

En god Gud

På frågan vad Gud betyder för Linnea i dag är svaret:
– Mycket! Han är min vän, min tröstare, mitt hopp, min nattvard, min lovsång, min förälder. Han stöttar mig igenom allt – det vet jag, för det har jag upplevt. Han leder mig genom livet och ger mig underbara människor att lära känna under tiden. Det bästa är att han gör exakt samma sak för dig!

Foto:
DELA
Föregående artikelVad vill du med mitt liv, Gud?!
Nästa artikelFrån död till liv