För Anne-Lie Jannesson blev den kristna gemenskapen starten på ett helt nytt liv, med både uppgångar och nedgångar. Men hon fick framförallt se att Guds ord består och att han går med oss.

Namn: Anne-Lie Jannesson
Ålder: 22 år
Bostadsort: Örkelljunga
Sysselsättning: Egenföretagare, student och hemtjänstanställd
Intresse: Naturen

2010 åkte Anne-Lie på ett konfirmationsläger som förändrade hela hennes liv. Redan efter ett par veckor hade hon fått se vad den kristna gemenskapen innebar av värme, glädje och kärlek. Detta ville hon också vara en del av. Konfalägret ledde till att Anne-Lie engagerade sig i och intresserade sig för kristna rörelser och gemenskaper mer, samt fördjupade sig i vad Bibeln sa om människan och Gud.

– Innan konfalägret hade jag egentligen bara hört om Gud någon enstaka gång, och då tänkt att han inte angick mig. Men när jag fick se den kristna gemenskapen ändrades min inställning.

Familjen accepterade Anne-Lies beslut att börja följa Jesus, men en del av hennes kompisar tyckte att det inte var lönt att umgås med en kristen idiot och klippte därför kontakten. Men för Anne-Lie fanns nu en trygg och vacker kristen gemenskap att vila sig mot.

Tuffa tider

Några år senare blev livet tuffare. Hon drabbades av en svår depression som ledde till  självskadebeteende, ångestattacker och självförakt. Hon kände sig utstött och oönskad av icke troende kompisar, men även av en del kristna.

– Det enda jag kunde tänka om Gud var hur han kunde bry sig om mig och varför jag skulle vara värd någonting? Men jag hade alltid en psalm med mig …

Psaltaren 139:5 var Guds sätt att hålla kvar Anne-Lie hos sig, även om hon själv upplevde det som om hon var övergiven. Psalmen gav henne styrka och ork att fortsätta kämpa varje dag, genom allt som var mörkt. Men Gud ledde också ut ur mörkret.

– Gud gav mig kristna vänner som fanns där för att stötta mig och hjälpa mig genom  depressionen. När jag ser tillbaka ser jag att alla de människor som visade mig mest kärlek var kristna.

Gud är som syre för mig.

Gud är med

Idag kan Anne-Lie fortfarande känna av den svåra tiden, och det tynger henne. Men hon vet att Gud både är med henne och för henne.

– Gud är som syre för mig. Ibland njuter man av ett djupt andetag och ibland tänker man inte ens på att man andas, men det är syret som gör att man överlever, oavsett vad man själv tänker.

Idag vill hon uppmuntra alla som känner att livet är mörker att inte ge upp och att lita på att Gud går bredvid och har koll.