Patrik tänkte att det var irrationellt att tro på Gud, men hans intresse för apologetik kom att leda till ett bibelskoleår som förändrade hans liv.
Namn: Patrik Axelsson
Ålder: 22 år
Bostadsort: Lund
Sysselsättning: studerar filosofi
Intressen: gymma, diskutera metafysik och teologi
Fun fact: kan beatboxa
Patriks föräldrar är kristna, men själv fick han inte med sig deras tro i sitt liv. När de skilde sig försvagades kontakten med kristna sammanhang och i tioårsåldern slutade han gå i kyrkan.
– Med tiden blev kristendomen mindre och mindre relevant. I gymnasieåldern kallade jag mig själv för agnostiker, för att jag inte såg varför man behövde tro på Gud.
Jag började tänka att det väl fanns någon gud, men hade ingen aning om vilken gud det var.
Vid den tiden blev Patrik intresserad av apologetik. Även om han själv inte trodde på Gud intresserades han av argumenten för Guds existens. Med tiden talade de här argumenten mer och mer till honom.
– Jag började tänka att det väl fanns någon gud, men hade ingen aning om vilken gud det var.
Året på bibelskolan
Några år senare bestämde sig Patrik för att gå på Strandhems Bibel- och Lärjungaskola. Han kom dit med en vag gudstro, utan förkunskap om vad kristendomen egentligen handlade om.
– Första halvåret på bibelskolan var i princip det jobbigaste jag har varit med om, för att jag inte trivdes.
De flesta i klassen hade varit kristna hela livet och Patrik kände sig verkligen inte kristen. Men ju längre in på året han kom, desto mer trivdes han. Han förstod mer av kristendomen och den tilltalade honom mycket.
– Jag fick en helt annan uppfattning av vad det är att vara kristen och av vad evangeliet är.
En omvälvande andakt
En gång skulle Patrik hålla en andakt på bibelskolan.
– Jag var otroligt emot att hålla en andakt. Jag kände att jag inte hade något att komma med. Skulle jag, som typ inte ens var kristen, kunna berätta något om kristendomen för dem som varit kristna hela livet?
Under förberedelsen hittade Patrik liknelsen om senapskornet. Berättelsen om det lilla fröet som planteras och växer sig stort talade till honom, och han insåg att Gud hade planterat något i honom. Han var inte mindre kristen bara för att han vuxit upp utan tron.
– Att gå på Guds väg och förlita sig på honom, det är att vara kristen, det är inget krav att man ska ha byggt upp en ”kristenhet” för att få kalla sig kristen.
Efter andakten fick Patrik en ny bild av sig själv i relation till Jesus.
– Bibelskoleåret ändrade typ hela mitt liv. Nu har jag en helt annan identitet.
Han upplever att han går på en ny väg i livet som har mycket mer mening.
