Sanna fann sitt värde hos Gud

Sanna kämpade med ångest och känslan av att vara värdelös och oälskad. När hon lärde känna Gud förstod hon att hon är oändligt värdefull i hans ögon.

Namn: Sanna Nilsson
Ålder: 19 år
Bostadsort: Varberg
Intressen: sjunga, läsa
Fun fact: gillar att ha salt på allt från avokado till kladdkaka

Kyrkan har alltid funnits med i Sannas familj, men eftersom hon som barn bara gick dit ett par gånger per år påverkade den inte hennes liv så mycket.
– Jag visste inte så mycket om Gud.

En känsla av värdelöshet

I början av tonårstiden var Sanna nedstämd. Hon hade ångest som gjorde det svårt att sova. Framförallt kände hon sig extremt värdelös.
– Jag kände att ingen älskade mig eller brydde sig om mig, även om det inte var sant, för mina vänner och min familj älskade mig.

I kyrkan hittade jag en kärleksfull gemenskap.

Sanna kände sig som en förskräcklig människa, trots att hon inte hade någon riktig anledning till det.
– Alla gör ju misstag, men jag hade inte gjort något speciellt. Ändå kände jag mig värdelös.

Kärleksfull gemenskap

När Sanna var 14 år skulle hon konfirmeras. Hon var först tveksam och ville inte riktigt, men sedan tänkte hon ”Jag gör det ändå.” När hon var på informationsmötet till konfirmationen kände hon sig mest uttråkad. Men under konfaträffarna och gudstjänsterna växte tron fram.
– När jag kom till kyrkan var jag väldigt innesluten i mig själv, var extremt blyg och hade mycket ångest. Men i kyrkan hittade jag en kärleksfull gemenskap.

Villkorslöst älskad

Sanna insåg snart att den kärlek som hon upplevde i kyrkan kom från Gud. Sanna fick höra att ”Du är sedd och älskad. Vad du än gör, så är du älskad av Gud.” Tidigare hade hon känt att hon behövde göra mycket för att känna att hon dög. Nu förstod hon att hon inte behövde göra någonting, för Gud älskade henne ändå, trots att hon gjorde misstag och fel. Det kändes jättestort för Sanna. Tron hjälpte henne mycket i hennes ångest och blyghet och fick henne att utvecklas till en gladare och mer framåt person. Däremot var vägen inte spikrak.
– Jag fick be Gud att ta hand om min sönderskjutna själ många gånger när jag fick mycket ångest. Känslan av att Gud bar mig även om ångesten inte försvann var mycket viktig. Vetskapen om att någon visste hur jag kämpade utan att jag behövde säga något var en trygghet.

Nu är tron grunden som Sanna alltid kan stå på, och hon vet att vad hon än gör så är hon älskad av Gud.