Sarah Simonssons väg till tro gick från stölder och misshandel, via en snygg kille och ett par verser ur Jona bok, till ett helt nytt liv.
Namn: Sarah Simonsson
Ålder: 21 år
Bor: Glimåkra
Sysselsättning: ungdomsledare i Glimåkra och Kyrkhults församlingar.
Intressen: innebandy och vänner
– Mitt liv kändes meningslöst. Jag levde som jag ville och sökte kickar genom att stjäla saker och slå ner människor. Jag tänkte att Gud var en sagofigur och att kristna var hjärntvättade robotar.
Medlurad till ett kristet läger
Sarah var kanske inte den man hade trott skulle följa med på ett kristet läger. Så tänkte Sarahs kristna kompis också. Men eftersom kompisen upplevde att Gud ville ha med Sarah på ett sådant läger, så lurade hon med Sarah dit utan att berätta vad det var för läger.
– Jag hade nog aldrig tidigare varit så arg på att någon lurat mig. Mina föräldrar kunde inte hämta mig, så jag var fast bland en massa kristna knäppskallar. Men på lägret fanns en galet snygg kille. Han berättade att han skulle konfirmeras på Strandhem och frågade var jag skulle konfirmeras. Jag hade redan börjat i en konfirmandgrupp en gång i veckan där hemma, men i stället för att berätta det sa jag: ”Jag ska också konfirmeras på Strandhem.”
Ett bibelord som talade
Sarah hoppade av sin konfirmationsgrupp och anmälde sig till Strandhem. Men när hon kom till förträffen var killen inte där. Det visade sig att han var ett år yngre än Sarah och skulle konfirmeras året efter. Men Sarah trivdes och fullföljde både förträffen och lägret.
– Jag kunde vara mig själv. Jag behövde inte uppehålla fasaden av att inte bry mig eller vara aggressiv.
Sista kvällen läste en av ledarna från Jona 2:7-8: Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, Herre, min Gud. Medan min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön kom till dig i ditt heliga tempel.
”Där och då visste jag att jag inte kunde fortsätta leva som jag hade gjort.”
– Jag var förstummad. Vi hade läst mycket i Bibeln, men inget hade tidigare talat till mig. Jag började gråta och kände glädje över att vara den jag var. Där och då visste jag att jag inte kunde fortsätta leva som jag hade gjort.
Motstånd från vännerna
Efter konfirmationen började Sarah behandla människor bättre. Vännerna hon hade hittat på mycket dumt med gillade inte Sarahs förändring, men efter hand blev de nyfikna på vad som gjort henne så annorlunda.
– Efter att jag gick bibelskola för två år sedan står jag upp ännu mer för min tro. Det gör att jag möter mycket motstånd från mina vänner som inte är kristna. Samtalen jag har med dem är ibland riktigt jobbiga, men jag ber att det ska leda till något gott för dem.