Det är många människor som lever sina liv i en ständig jakt på tillfredsställelse. Vi känner en längtan efter lycka och harmoni och jagar ständigt efter nya impulser för att tillfredsställa vårt inre och går vidare till nästa upplevelse när den förra tagit slut. Läs Charlottas spännande berättelse om när hon fann den tillfredsställelse som varar.

Jag var nog tretton år, jag minns inte säkert. Mamma satt på sängkanten och försökte trösta. Hon hade gått förbi utanför och hört mina snyftningar. ”Men Charlotta, jag förstår inte varför du gråter!?”. Det hade varit intensiva dagar. Vi hade gjort så mycket kul och nu var det över. Jag var hemma igen. ”Jag har inget att se fram emot” sa jag till sist. Jag kände mig tom.  Det var som om det inte fanns någon poäng med något när allt kändes segt.

Och egentligen är det ju inte konstigt. Det är klart man känner sig tom om man tänker att livet går ut på att ha kul. När jag blev lite äldre övergick inställningen till en press att hela tiden se till att mitt liv var så roligt och lyckat. De gånger jag inte kände mig lycklig tyckte jag att jag var misslyckad och det gjorde det bara ännu svårare att va lycklig.

Fel fokus

Hela attityden gav mig panik över att jag inte hade någon pojkvän, att jag inte visste vad jag ville plugga eller vad som skulle bli av mitt liv. Jag åkte till kyrkans ungdomssamlingar med fokuset inställt på att jag skulle ha kul. Jag drog ihop massor av folk för att hitta på saker. Jag ville helst att det skulle hända något hela tiden. Jag shoppade mycket, drog på massor av läger och konferenser. Egentligen handlade mitt liv bara om mig, om olika kickar och upplevelser, sätt att bli bekräftad på.

Och kul det hade vi verkligen, men den där tomheten lurade hela tiden bakom hörnet. När en lyckad kväll var på väg att ta slut eller när ett läger snart var över, då kände jag att den var nära.

Jakten på tillfredsställelse

Det finns ett ord som används mycket i kyrkan, frid. Jag tror det betyder att vara alltigenom tillfredställd. Hela vägen in. Jag tror det är vad alla egentligen letar efter. Vi söker kickar. Vi vill bli superförälskade eller uppleva nya häftiga saker. Vi vill träffa nya roliga vänner, hitta nya utmaningar, nya spännande äventyr.

Det kommer något vackert ur människor som redan är mätta. De har tid att se och lyfta andra eftersom de inte måste leta efter något att stilla sin egen hunger med hela tiden.

Det tog lång tid innan jag fattade. Jag hade gått i kyrkan hela mitt liv. Men jag hade inte fattat. Det var inte förrän jag på riktigt tog till mig att jag är konstruerad för ett särkilt syfte, och att livet inte handlar om mig, som jag kunde uppleva det jag längtat efter hela tiden.

Själen på rätt plats

Jag är konstruerad för att tillbe. Livet handlar om Gud. Det kan säkert låta konstigt, men jag tror det faktiskt är så vi blir lyckliga, när vi lever för Honom. När jag bara får vara i Guds närhet. När jag sätter mig där, då är jag framme. Jag behöver inte göra någonting. Jag är på rätt plats, det är här jag funkar bäst. Där känner jag mig fullkomligt älskad.

Jesus säger vid ett tillfälle att han är livets bröd. Jag har också hört folk säga att man blir mer lik Gud om man umgås med honom. Jag börjar äntligen fatta varför. Det kommer något vackert ur människor som redan är mätta, som redan har ätit liksom. De har tid att se och lyfta andra eftersom de inte måste leta efter något att stilla sin egen hunger med hela tiden.

Gud är den som mättar

När jag har börjat se att mitt liv är till för att ära Gud har den där pressen att jag måste vara lyckad släppt. Jag vet att jag redan är lyckad. Det handlar inte om att jag måste skapa ett svinbra liv eller att det måste kännas så otroligt bra hela tiden. Det handlar om att landa i Guds kärlek.

Dessutom har jag kunnat njuta av allt som är roligt utan panik över att det ska ta slut. Jag är inte beroende av allt det där längre. Jag är nöjd liksom i utgångsläget. Hela vägen in ☺. Och något nytt har börjat hända: t.o.m. på ställen som jag förut tyckte var tråkiga kan jag nu ha kul. Det är värsta undret! Hur går det ihop? Jo, för när Gud har mättat min hunger så är jag inte längre upptagen av mig själv. Och helt plötsligt har det blivit roligt att se till att andra har det bra. Och andra människor finns det ju nästan var man än är.

Tillfredsställelsen som varar

Jag tror att Gud älskar när vi asgarvar, får uppleva något fantastiskt eller har det riktigt bra, det är därför Han ber oss leva för Honom. Han är källan till allt det där goda och roliga. Det härliga visar lite av vem Gud är. Det är därför vi misstar det för att vara livets mening ibland. Men det tar slut förr eller senare. Gud tar inte slut. Att tillhöra honom är fantastiskt. Nu är inte jag i centrum längre och du anar inte vilken befrielse det är!

Det är som om det inte går att hitta den riktiga glädjen så länge det är den vi söker efter och tillber, men när vi istället söker Gud infinner den sig. Även om jag ibland glömmer av mig och ständigt måste påminna mig själv om var den verkliga friden finns, så kan jag uppleva att det som driver mig numera är något helt annat. Jag är befriad från att ständigt försöka bli tillfredställd. Det känns som om jag går på ett nytt bränsle. Jag tror det är kärlek. Tack gode gode gode Gud!!!!