Jesus gjorde vatten till vin! Jesus drack vin alltså kan vi också dricka! Ni som vill tro att det är hela sanningen kan sluta läsa nu. Annars ska jag berätta om hur alkoholen har påverkat mig.

Jag fick erbjudande om gratis körkort av mina föräldrar om jag inte drack alkohol innan jag fyllt 18 år. Hemma fick jag prova genom att doppa fingret. Kanske lite mer när jag blev äldre, men jag fick aldrig ett eget glas. I skolan kunde jag ibland känna mig utanför. Nog var det många fester jag inte blev bjuden på för att jag var så där ordentlig. Men jag tyckte att jag hade en bra anledning. Nu när jag ser tillbaka är jag glad att mina föräldrar skyddade mig så länge.

Studentliv med fester

Till slut blev jag myndig och fick börja dricka. Vi reagerar olika på alkohol. Jag blir jätteglad av alkohol. Därför tyckte jag förstås att det var roligt att festa. När jag så småningom flyttade hemifrån och började på högskolan gick jag ut ännu mer.

När jag inte kunde blanda drinkar själv, blandade han fifty-fifty-groggar.

Studentlivet bjöd dessutom på en väldigt kreativ och rolig miljö. Vi byggde en båt, satte upp musikaler, lekte lekar och gick på bal. Och drack förstås. Det hörde liksom till. Ingen fest utan dricka. Där gick det bra. Det fanns alltid någon som tog hand om dem som drack för mycket. Men även om alkohol inte gör alla till alkoholister, så gör alkohol att man blir beroende av andra. Så småningom fick jag också lära mig det.

En vän att lita på…

På ett strandparty fick jag i mig lite för mycket. En kompis tog hand om mig på sitt eget sätt. När jag inte kunde blanda drinkar själv, blandade han fifty-fifty-groggar. Min pojkvän som fick valla mig fram och tillbaka på en parkering var skitsur för att festen var förstörd. Själv mådde jag otroligt illa men kunde inte spy. Dagen efter var jag inte bakfull utan fortfarande full. Sängen snurrade och solen stack i ögonen. Jag förstod ingenting. Någon vecka senare träffade jag ”kompisen” igen, som glatt inför alla andra berättade att han hade lyckats fylla mig. Jag blev så arg och kände mig utnyttjad. Dels för att han hade supit mig full och dels för att han använde det till att skryta för kompisarna. Jag skällde ut honom och har inte pratat med honom sen dess. Sen jag blev kristen har jag dock förlåtit honom. Men jag fick också en tankeställare. Vems fel var det från början att jag var så full?

På festival

Det som skrämt mig allra mest hände en härlig sommar. Jag hade just gått vidare efter ett långt men inte så bra förhållande och kände mig fri. Jag och en tjejkompis körde runt i hennes pappas cabbe och njöt. Bil och alkohol hör ju inte ihop, så när vi skulle gå på festival fick bilen stanna hemma och vi fixade övernattning istället.

Vi kom ganska tidigt. Det skulle bli en helkväll. Vi gick en liten runda och sen tog vi en öl. En liten stund senare började vi känna av den där ölen och gick in på ett disco för att leta reda på en toalett. Musiken pulserade så att det kändes i hela kroppen. Lampor blinkade i alla möjliga färger och tempon. Jag blev alldeles yr och började bli rädd. Så konstigt det kändes… Vi gick på toaletten och när vi kom tillbaka ut i lokalen var det massor av människor. Jag var rädd. Något var fel, men vad?

Äntligen lyckades vi ta oss ut, förbi allt folk. Och… Sen minns jag inte mer. Morgonen efter vaknade jag naken i min sovsäck. Det var otäckt. Några killkompisar till den andra tjejen sov också där. Det var de som hade hittat oss sittande på en trottoarkant i folkvimlet kvällen innan. Vad som hänt vet jag inte. Troligen blev vi drogade. Men varför? Jag var så rädd den morgonen – för vad som kanske hänt eller kunde ha hänt! Så rädd har jag bara varit när jag stod på Kebnekaises snöklädda topp och insåg att om jag halkar nu, trillar jag minst 400 meter ner och dör. Jag kom helskinnad ner från Kebnekaise och jag tror inte att det hände något den natten efter festivalen. Men jag skakar fortfarande inombords när jag tänker tillbaka. En enda öl hade jag druckit. Om jag blivit drogad men hade varit helt nykter, hade jag anat oråd tidigare och kunnat fråga efter hjälp innan drogen tagit mig.

Gud och alkohol

När jag senare blev kristen funderade jag på vad Gud tycker om alkohol. Kan jag dricka som kristen? Hur mycket kan jag i så fall dricka, var och i vilket sällskap? Och kan alla dricka? Jag bad Gud visa mig och jag tycker att han har gjort det. Jesus gjorde vatten till vin, alltså tror jag att man kan dricka. Då återstår alla de andra frågorna. Vem, var, när, hur mycket? I Ef 5:18 står det Drick er inte fulla på alkohol, för det leder till ett vilt och omoraliskt liv. Låt er istället fyllas av Guds ande. (Levande bibel)

Jag har en kompis som är nykter alkoholist. Han dricker inte alls men har kämpat stenhårt för att klara det. En annan drack bara för att bli full men när han blev kristen slutade han helt, utan problem. Andra tar ett glas vin till maten. Själv tar jag mig gärna en whisky för det tycker jag är riktigt gott. Vi är alla olika och vi kan bruka eller missbruka allting. En annan bibeltext säger: Allt är rent men är inte bra för den som äter och kommer på fall. Det är bra att avstå från kött och vin och annat som blir en stötsten för din broder (Rom 14:20–21).

När jag numera går på fest brukar jag begränsa mig till ett glas. Sedan tackar jag nej med motiveringen att jag blir full. Det är konstigt i mångas ögon. Men jag vill visa att jag gör annorlunda och att jag har andra värderingar.
Om jag hade varit ung idag hade jag nog avstått helt från alkohol. I alla fall på större fester och andra offentliga sammanhang där man inte känner alla så väl. Är du under 18 år och tar med dig cider eller en öl hemifrån blir dessutom dina föräldrar automatiskt langare. Det är olagligt. Men om du vågar ha kul på en fest utan alkohol, kanske någon annan också vågar. Då kan du vara ett stöd för andra. Om du har roligt eller inte beror mer på vad du gör än på vad du dricker!