Själavård kan ibland verka stort och jobbigt. Det kan det vara – men jag tror inte det behöver vara så och att det borde vara en naturlig del av en kristens liv.

Vem är jag? Är jag sådan som Gud skapade mig till att vara? Om inte – hur blir jag då sådan? Dessa frågor och många andra ställde jag mig under min uppväxt. Svaren fattades mig och det gnagde i mig. Tyvärr gjorde jag som nog många andra också gör – levde på som vanligt och trodde att tiden skulle ge svaren och lösa problemen. Det gjorde den inte…

Att berätta med egna ord

Det var först när jag började Strandhems bibel- & lärjungaskola som jag började inse vad det var jag hade saknat. Vi skulle ha själavårdssamtal varannan vecka och det tyckte jag lät spännande. Mycket riktigt så blev själavårdssamtalen väldigt viktiga för mig. Där fick jag berätta min historia med egna ord i en trygg miljö för någon som inte kände mig och som bara hade till uppgift att lyssna. Lyssna på allt jag hade inom mig och som då och då ställde en reflekterande fråga. Jag märkte direkt att samtalen gav mig ett nytt perspektiv och fick mig att se på mig själv med nya befriande ögon.

Samtidigt kände jag att det fanns saker där samtalen med min själavårdare inte riktigt hjälpte. Jag behövde prata med någon som umgicks med mig på ett närmre och mer vardagligt sätt. Någon som såg mig och kände mig i vardagssituationer och inte bara i samtalen. Därför började jag prata med en av mina klasskamrater och det hjälpte mig att bearbeta ytterligare saker som min själavårdare inte riktigt hade ”nått”. Det behöver alltså inte alltid vara bättre att prata med en utbildade själavårdare än en nära vän eller familjemedlem. Dock bör man inte prata med vem som helst om vad som helst.

Som att rensa ogräs

Jag skulle vilja jämföra själavård med att rensa ogräs i sitt trädgårdsland. Låter du ogräset växa upp och fylla trädgårdslandet så kommer det att kväva det goda och fina som skulle växa där, och det blir väldigt svårt att få bort ogräset utan att dra med dig något av det fina också. Men rensar du trädgårdslandet med jämna mellanrum så går det lätt och du får plats för allt det goda och fina.

På samma sätt tror jag det är med själavård. Håller du dina problem inom dig och inte berättar om dem för någon så tror jag att de med tiden kommer att kväva det goda och fina som Gud har lagt ner i dig och hindra det från att växa. Det blir svårt att ta tag i sådana problem och vill det sig illa så kan du börja identifiera dig med dina problem och tro att det är sådan du är skapad. Vårdar du istället din själ kontinuerligt genom att öppna dig för någon och prata om allt det som händer i ditt liv så rensar du bort mycket ”ogräs” innan det har växt till problem och du får plats att utvecklas till den stjärna som Gud har skapat dig till att vara.