Gilla artikeln!(2 gillar)

Det är lunchrast och jag sitter i matsalen. Runt omkring mig ser jag mina klasskompisar sitta utspridda i matsalen, engagerade i olika diskussioner. Tankarna börjar vandra och plötsligt slår det mig: jag kan vara den enda här inne som faktiskt vet att jag behöver Jesus!


Tyvärr är kristna en minoritet i Sverige i dag. Detta gäller inte minst i skolan där vi ständigt får höra att Gud inte behövs, då den här världen kan förklaras på andra ”bättre” sätt. Hur kan man göra för att ändra på det? Ett förslag är att ställa till med en stor väckelsekampanj, men jag tror att de sällan lyckas fånga särskilt många. Så vad kan man göra i stället?

Personliga samtal

Jag tror att de små samtalen är väldigt viktiga. Samtalen som sker mellan två eller tre personer, där både jag själv och den jag pratar med lättare kan vara personlig. Tyvärr sker dessa sällan i skolmiljön, men då och då gör de det, och jag vill uppmana dig (och mig själv!) att ta vara på de tillfällena när de väl kommer!

Hur länge sedan var det du bad för en kompis, din klass eller din skola?

Bön i toakön

Men inte heller i de små samtalen kan vi egentligen göra speciellt mycket. Vi kan bara lägga fram vad vi fått ta del av och sedan får Gud använda sig av det. Istället är det här som den viktigaste delen kommer in – bönen. Hur länge sedan var det du bad för en kompis, din klass eller din skola? Nu menar jag inte tvunget att be med handpåläggning, utan mer en bön som sker i stillhet – vid frukosten, på väg till skolan, under en tråkig lektion eller i väntan på att toaletten ska bli ledig. Det behöver inte vara mer komplicerat än att slänga upp en suck till Gud om att han ska visa vem han är för dina klasskompisar, när du får ta emot konstiga blickar för att du berättat att du ska på ett kristet läger på påsklovet.

Gud kommer att svara

Kung David skriver i Psalm 65: Du bönhör oss i rättfärdighet med förunderliga gärningar. Tänk om alla vi som läser Insidan skulle be bara lite varje dag för vår skola. Då är jag säker på att vi skulle få se saker hända, för Gud är den enda som ser ända in i hjärtat och han är den enda som kan dra människor till sig!

Maten är uppäten och snart börjar nästa lektion. Men jag tror jag ska sitta kvar en liten stund till.

Foto: Pixabay.com
Gilla artikeln!(2 gillar)
Arvid Birgersson
Student, Stockholm Med i Insidans redaktion sedan 2015.
DELA
Föregående artikelStanna kvar – nu och i evighet
Nästa artikelDu kan också!