När jag och min pojkvän hade varit tillsammans i några månader tog min förälskelse slut. Det som tidigare hade känts rosafluffigt och perfekt blev nu vardag. Jag började störa mig på saker hos honom och det var inte lika roligt att vara tillsammans längre. Jag lät de negativa känslorna styra mina tankar och började så småningom fundera på om jag verkligen skulle vara kvar i relationen.

Känslor = kärlek?

Jag tror inte att jag är ensam om att ha upplevt det här. Filmer och böcker där romantiken och det lyckliga slutet hyllas påverkar nog vår syn på relationer mer än vi tror. Vi dras mot att sätta likhetstecken mellan känslor och kärlek och att låta våra beslut avgöras av vad som känns bra eller rätt.

Men Gud vill något annat. John skriver om agape, beslutet att offra sig själv och söka den andres bästa hur mycket det än kostar och vad ens känslor än säger. Det är så Jesus älskar oss, och det är så han vill att vi ska älska varandra (Joh 13:34).

Känslor är något gott som Gud har skapat oss med och de får gärna finnas i våra relationer, men en känslostyrd kärlek är inte en agape-kärlek.

En ständigt fixad relation

Ett annat område där jag tror att vi ger känslorna för stor roll är vår relation med Gud. Vi tänker att om det inte känns bra med Gud (kanske för att våra andaktsrutiner inte är som de borde eller för att vi fallit i den där synden igen) så är vår relation med Gud dålig och måste fixas på något sätt. Vi längtar tillbaka till den känslofyllda lovsången på det där lägret och frustreras över att relationen med Gud inte är lika bra som den var då, när han kändes så levande och nära. På frågan Hur har du det med Gud? vill vi svara sådär.

En känslostyrd kärlek är inte en agape-kärlek

Men så länge vi vill leva med Jesus så har vi det faktiskt alltid bra – ja, till och med perfekt – med Gud. Varje gång vi kommer till honom står han där med ny nåd och en öppen famn. Vi behöver inte ”fixa” vår relation med honom, för det har Jesus redan gjort.

Visst finns det förbättringsmöjligheter i vårt sätt att sköta och prioritera relationen, och visst behöver vi bekänna våra synder för honom, men Guds inställning till oss påverkas varken av våra fel och brister eller av hur vi tycker att relationen med honom känns. Han är alltid lika nära och lika full av agape-kärlek för oss.

 

Foto:
Louise Alpner
Tandläkare, Kungälv. I Insidans redaktion 2014-2017.
DELA
Föregående artikelEtt av alla syskon – Sydkorea
Nästa artikelEn bild av något större