Det finns en som känner oss så väl. Vi kan inte dölja något för honom även om vi ibland kanske skulle vilja det. Han har allt i sina stora händer och inget är omöjligt för honom. Han vill komma nära oss, men låter vi honom?

Sedan en tid tillbaka har jag haft en sång som ständigt kommer till mig. I alla möjliga situationer, i de sprudlande glada, i de alldagliga, men även i de stunder då jag mest skulle vilja glömma allt och lämna det bakom mig. Vid dessa tillfällen kan jag komma på mig själv med att sjunga den för mig själv och ibland även bjuda medresenärer i tunnelbanan på en liten musikstund (tills någon stirrar lite konstigt på mig). Det är ”I ditt ansiktes ljus” som lite nu och då gör sig påmind. Den sången speglar ett budskap som vi ganska ofta behöver bli påminda om.

Jag kommer som jag är
Har ingenting att dölja
Du har skapat mig, och känner mig så väl
På vacklande ben, men jag längtar att få följa
Du styrker mig, och leder steg för steg
Jag vill vara här, i ditt ansiktes ljus
Låt mig präglas och bli en bild av dig
Jag vill vara här, i ditt ansiktes ljus
reflektera ljuset ifrån dig

Gregory Häljestig & Mattias Martinsson

Lämna allt

Gud har skapat oss till sin avbild och han vill ha en relation med oss. Precis som med alla andra relationer kan det gå lite upp och ner i relationen. Skillnaden är att Gud känner oss utan och innan och älskar oss fullkomligt. Han till och med sände sin egen son och lät honom dö för att vi åter skulle kunna komma inför hans ansikte. Vi får komma till honom och lämna allt som blivit fel och börja om igen. Han älskar oss och vill att vi ska komma till honom med allt, stort som smått, och dela våra med- och motgångar. Han har lovat att alltid vara med oss, så vad kan då stoppa oss? Men kom ihåg att han inte har lovat att livet kommer att vara en dans på rosor.

Stilla och besinna

I dag är det mycket som ska hinnas med: gå i skolan, plugga, umgås med vänner, hänga i kyrkan, gå på gudstjänster, hjälpa till hemma, fritidsaktiviteter och så vidare. Listan kan göras lång och ibland känns den kanske lite för lång. Vi kämpar på och tror att vi kan klara allt själva. När vi inser att det inte går blir vi rädda att vi är misslyckade och inte kan komma till Gud. Men inför vår himmelske pappa kan vi komma som vi är, vi har inget att dölja, för han känner oss så väl. På vacklande ben får vi komma och låta honom leda oss. Vi får stilla oss, lämna det världsliga bakom oss, komma som vi är och bekänna vår synd.

I hans händer

Gud vill att vi vandrar tillsammans med honom på hans väg. Han håller oss i sina stora trygga händer. Han leder oss, ger oss styrka och låter oss vila för hans namns skull. I hans ansiktes ljus vill jag vara och bli präglad av honom, bli mer lik honom och reflektera ljuset ifrån honom. När “I ditt ansiktes ljus” kommer till mig blir jag påmind om vad Gud har lovat och hans oändliga kärlek. Varje gång tackar jag honom för hans storhet. Vad gör du?

 

Foto: unknown
Filippa Arvidsson
Sjuksköterska, Stockholm. I Insidans redaktion 2014-2017.
DELA
Föregående artikelVad ska jag rädda?
Nästa artikelKristna skolor är bäst i landet