Jag hade ugali i magen. Landet var vackert genom bilrutan och människorna lika så. Jag var innerligt glad över att äntligen få uppleva Kenya. Detta land som missionärerna lärt mig älska trots 1000 mils avstånd.

Jag var lärare och tillsammans med mina bibelskolelever åkte vi i minibussar genom en av Västkenyas största marknadsplatser, Sondo. Skumpigt och stökigt. Lukterna tilltalade mig inte. Jag fick känslan av safari där vitingar tittade på infödingar och de svarade i dubbel portion. En man såg inte oss för han dansade intensivt, hög av droger. Köttstyckena hängde i värmen, fläktade av flugor. Detta var inte slumområde utan bara det vanliga livet mitt på jordklotet. Någon hade valt att elda upp sina sopor i en grop mitt på gatan där vi skull köra med nytankade minibussar. Lärarinstinkten började tänka på säkerhetsrisker. Vår bil fastnade i gropen precis bredvid elden utan att komma upp. Vi rullade tillbaka och rusade motorn, fick ännu mer uppmärksamhet, och kom upp med något söndrigt under bilen. Chauffören gick ut medan jag genom den nu uppvevade rutan tittade in i ruckel där barn och höns växer upp tillsammans. Folkmassan kom för att hjälpa till att laga bilden. Jag låste bildörren och tänkte igenom stöldskyddsåtgärder. Det kände bra att mina barn var kvar hemma i den välordnade tryggheten. Detta var alltså Kenya som jag älskar på 1000 mils avstånd.

Varför tar man inte tag i skräpet och korruptionen, varför låter man barnen drälla och varför denna obetänksamhet kring hygien? Varför väntar man när det finns så många saker som kan göras bättre redan nu? Struktur? Jag vädrade mina funderingar och fick elevernas respons att jag vara lite väl dömande och jag skulle släppa det eftersom vi snart var tillbaka på vår inhägnade område.

”De följdes av en tanke på en rik man som inte valde att kort besöka världens misär för att sedan dra sig tillbaka”

Men mina tankar var inte enbart dömande. De följdes av en tanke på en rik man som inte valde att kort besöka världens missär för att sedan dra sig tillbaka. Han valde att födas hos dem och få del av deras DNA, växa upp med deras mat och deras syn på struktur, följa med dem när de var på flykt för myndigheterna. Vänner svek honom och landsmännen korsfäste honom. Han valde att stå ut trots att han hade ett alternativ att dra sig tillbaka till.
Ekvation: Kärlek = skillnaden mellan gåvans värde och mottagarens förtjänst.
Gud gav i julnatten den finaste han hade, sin son, för att rädda en mänsklighet vars förtjänster är förhållandevis små. Det är världens största mått av kärlek.
I Kenya fick jag se nya proportioner på min kärlek – och Guds. Även en lärare behöver Guds kärlek i Jesus för att förvandlas. Jag behöver mer än fina ord på avstånd. Jag behöver praktisera kärlek för att förstå vad det ordet betyder. Julen är ett bra tillfälle att börja vid krubban och sedan gå vidare i konkret handlande.

Foto: pixabay.com
Daniel Engelbrekt
bibelskollärare på Strandhems Bibel- & Lärjungaskola, Örkelljunga
DELA
Föregående artikelEtt av alla syskon
Nästa artikelDen svage och Gud