Jag har under min uppväxt varit mycket i OAS-rörelsen som är en karismatisk del av Svenska Kyrkan. Det betyder att man lägger stor vikt vid tungomålstalet, man har helandegudstjänster, profetior och man betonar Anden och dennes gåvor. Den betoningen är oerhört viktig för det är Anden som renar och, som Olof skriver, ger oss kraft att vandra med Gud och göra det som han vill att vi ska göra.

Vad som ofta har hänt mig, och många av mina vänner, är att när man sitter på en lovsångsgudstjänst eller något liknande utan att känna något. Folk runtomkring börjar sträcka upp händerna, någon börjar gråta, någon kanske trillar ihop och folk verkar bli jätteberörda av Anden. Själv sitter man där, totalt oberörd och kanske lite uttråkad. Kanske blir man skrämd eller som jag ofta blivit: avundsjuk. Varför känner inte jag så? Sedan har jag tvingat fram tårar, sträckt upp händerna för att kanske bli berörd. Blev jag inte det så låtsas jag. Vad gör vi när vi inte känner att vi blir förvandlade av Anden och känner en brinnande längtan att göra det som är Guds vilja?

Olikhet är naturligt

Så som jag har gjort är kanske det sämsta alternativet. Mitt råd är: Chilla, ta det lugnt. Gud blir inte mer närvarande och verklig bara för att du vill se häftig ut eller vara som de andra. Be istället en ärlig bön om att Anden ska falla över dig och be att du ska få ta del av honom på ditt eget sätt. Är du allmänt en lite tystlåten person så är det kanske inte så konstigt att du inte helt plötsligt börja dansa framför 100 personer. Eller så kanske du känner att du vill göra precis det för att du vill testa hur det känns och vill ära Gud på det sättet.

Chilla. Gud blir inte mer närvarande och verklig bara för att du vill se häftig ut.

Gud vill ha dig

Min poäng är: Ta det lugnt och var dig själv. Gud vill inte ha dig på något annat sätt. Anden är närvarande även om du inte känner det. Anden kan man ta emot hur många gånger som helst men redan i dopet fick du honom och han kommer alltid att vara med dig. Så var dig själv och var ärlig inför Gud. Oavsett hur alla andra gör.