Jaha, vad ska vi göra nu? Snopet står vi där och tittar upp mot himlen. Totalt obegipligt. Vad var meningen med det här egentligen? Då var Jesus borta igen. Sist var det döden han besegrade med sin omskakande sorti. Den här gången bestiger han sin tron. Jag är snart tillbaka. Tills dess. Se till att vara förberedda på att ta emot mig – kungen – när jag kommer tillbaka.

Vadå snart?

Vänta nu! Vadå snart? Det var väl knappast igår han lämnade dem? Jo det var det faktiskt. För ”glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.” (2 Petrusbrevet 3:8) Så snart är snart med Guds mått mätt. Ett par tusen år ganska rimligt att tänka sig utifrån Guds perspektiv. I Bibeln talas det om Guds tid. ”När tiden var inne sände Gud sin son” (Galaterbrevet 4:4)

När är snart egentligen?

En dag kommer tiden inte bara att vara inne. Tiden kommer då också att vara ute. Herrens dag ska komma ”som en tjuv”. (2 Petrusbrevet 3:10) När vet vi inte exakt. Han kommer när Guds tid är inne. Att han kommer som en tjuv om natten betyder att det blir överraskande. En obehaglig överraskning för den som inte känner Jesus. En fantastisk överraskning för den som känner honom.

Men varför är snart inte så snart som vi vill?

Varför dröjer han så länge då? Jo ”han inte vi l l att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petrusbrevet 3:9) Den tid vi lever i är en nådatid. Det är nu nåden fortfarande går ut till mänskligheten. Det kommer en tid då nådatiden är över. Då är det slut på nåden. Då är det domen som väntar mänskligheten.

Dagen då allt börjar om

Men vad är det vi väntar på egentligen? Jo vi väntar på slutet. Eller snarare början. Vi väntar på dagen då allt börjar om. Dagen då jag vaknar upp och förstår att något är totalt och fullständigt förändrat. En ny era har just börjat i mänsklighetens historia.

Människan är ny

Jag vaknar till något nytt. Samtidigt inte. Det är jag men ändå inte. Jag är totalt ren. Totalt ljus .Total kärlek. Total värme. Inte ett uns av mörker finns kvar i mig. För första gången anar jag vad verklig glädje är. Inte en droppe smärta blandat i glädjen. Inte ett spår av rädsla i tryggheten.

Skapelsen är ny 

Tanken är glasklar. Luften är frisk. Kroppen är följsam. Kroppen är ny. Hela tillvaron är ny. Skapelsen är fri! Den är som orörd. Helt ren. Kampen är över. Döden finns inte längre. Ondskan och rädslan har för evigt spärrats in i en fängelsehåla. 

Civilisationen börjar om

Jag går ut i staden. För vi människor lever i en stad. Ett helt nytt Jerusalem skapat i himlen. Fast vi befinner oss på jorden. Jag tittar mig omkring. Ser alla människor. Ser varje enskild människa. Känner en bubblande glädje över att vi är här tillsammans. Jag hör sång och musik. Kultur. Himmelsk kultur. En ny typ av sång jag aldrig hört. Förstår att det är änglarna som sjunger. De upphöjer lammet. Upphöjer Jesus. Genom hela staden sveper en stöm av kärlek, värme, ljuvlighet. En kompakt närvaro vilar över oss.

En ny närvaro

Jag hör någon som talar. Rösten är glasklar. Jag känner igen den. Samtidigt inte. För aldrig har jag hört den så tydligt som nu. Det är Jesus. Och jag ser honom. Han är här. Han vandrar omkring och rör vid varje enskild människa. Talar värme . Talar kärlek. Jag är hemma.

Trons hjältar får nu sin hjältestatus

Jag ser ut över människorna. Ser spår av svåra prövningar. Många har vandrat genom tuffa utmaningar för att nå hit. Otaliga har lidit skeppsbrott i vilda livsstormar som försökt förgöra dem. De är hjältar de som lever här. Tillhör segrarsidan. Men det var ingen lättköpt seger. De har sått i tårar. Har offrat friheter andra tagit sig. Har mycket medvetet valt en svår väg som leder rätt före en enklare led som aldrig skulle nått fram till målet. De tog inte ut den ytliga glädjen i livet. Väntade in den verkliga glädjen. Visste att det var värt det. Varje of fer, varje ansträngning, varje känsla av utanförskap är utraderad. Nu kommer belöningen. De satsade allt i tro. Och tron bar. Tron räddade dem in i säkerheten. Hem till tryggheten.

Trons blick blir varje människas blick

Jag inser att jag aldrig verkligen använt mina ögon tidigare. Ser in i varje människa jag möter. Ser skönhet. Djup av hisnande människoöden. Anar nu för första gången varför Guds mest storslagna skapelse inte var universum utan den enskilda människan. Varje människa et t unikt universum. Omöjlig att utforska. Nu mer mänskliga än någonsin. Nu för första gången den människa hon var tänkt att vara. Jag slår mig ner med mina nya vänner. Vi berättar i mun på varandra. Vi tittar på varandra. Inser. Inga ord kan beskriva hur underbart det är. Hur fantastiskt storslaget det är.

Är du beredd?

Snart kommer kungen tillbaka. Jesus kommer snart! Mycket talar för att det verkligen är snart inte bara med Guds mått mätt. Han kommer förr än du anar! Är du beredd? Kommer du att vara en av hjältarna som nådde fram till målet? Ge inte upp! Det är mycket som vill dra i dig nu. Trycket ökar för varje dag. Men håll dig nära honom. Sök hans ansikte varje dag! Släpp inte taget! Håll ut!

Strax tillbaka! /Jesus