Gilla artikeln!(4 gillar)

Hur är läget? Vi vet redan svaret på den frågan, men inte om det stämmer. Det är tid att trotsa tabun och öppna fönster.

För tionde gången på en kvart tittar jag på klockan. Det är fortfarande tjugo minuter kvar av lektionen. Killen framför sträcker diskret på sig för att inte somna, tjejen bredvid honom har plockat upp mobilen. Jag vänder tillbaka blicken mot läraren, men det känns nästan omöjligt att lyssna på honom. Jag kan inte koncentrera mig för det finns inget syre i rummet. Vi behöver öppna fönstret.

Dålig ventilation

Den unkna luften i ett rum gör oss trötta och ofokuserade. På samma sätt kan våra tankar bli unkna och göra oss nedstämda, inåtvända och trötta om vi aldrig ventilerar dem. I vår kultur är det delvis tabu att må dåligt. Vi söker det perfekta livet och allt som motsäger det censurerar vi när vi möter människor. Därför censurerar vi också  våra problem och undviker att prata om våra svagheter och brister. Konsekvensen blir ofta ensamhet.

Ensom eller alene?

I Norge har man två ord för ensamhet: ensom och alene. Alene är ett tillstånd, till exempel att vara ensam i ett rum, medan ensom är en känsla. Man kan alltså vara ensom utan att vara alene och alene utan att vara ensom. Mellan dessa två ord ligger en viktig skillnad. Det sägs att ensamhet är vår tids största folksjukdom och det är lätt att tro att det beror på att vi sitter ensamma på fredagskvällarna. Men även den som alltid är omgiven av vänner kan vara ensam. Det räcker inte att dela vår tid med vänner, vi har också behov av att dela våra jobbiga tankar med andra människor. Om vi inte gör det blir vi ensamma med dem.

I den kärleksfulla gemenskapen med varandra och Gud kan vi älska upp varandras fönster så att frisk luft får komma in.

Skapad för frisk luft

För att våga berätta vad vi kämpar med behöver de flesta av oss någon form av bekräftelse. Vi behöver en försäkran om att den vi pratar med inte kommer att se ner på oss eller använda våra svagheter för att skada oss. I Bibeln uppmanas vi att bära varandras bördor och för att våga dela våra bördor behöver vi skapa en kärleksfull gemenskap där vi accepterar varandras svagheter. Vi är inte skapade för ensamhet, utan gemenskap och vi klarar oss inte utan varandra. I den kärleksfulla gemenskapen med varandra och Gud kan vi älska upp varandras fönster så att frisk luft får komma in. Ibland kan ett enkelt samtal räcka för att helt vädra bort de negativa tankarna.